Dan började karakteristiskt med att jag gick ut och pissade på komposten (dagens första goda gärning), klockan var 7 och borta på vägen mot stan dundrade bilarna in mot sina trafikstockningar.
Fåglarna sjöng,den lilla dimman lättade över ängen, solen kom och gick bakom drivande skyar.

Men sen blev dan rätt stressig, jag tog en buss halv 9 för att va på söder klockan 10, där var det en intervju som skulle handla om huset Kapsylen, ett lite maffigt ställe jag hängde på i flera år, det var ett nostalgiskt samtal om mina glada ungdomsår och sen blev jag avporträtterad av en kul fotograf.

Sen sprang jag till Björngårdsgatan för att gå på en liten webkurs på förlaget ETC, dom som ger ut mina böcker och sånt, och där fick jag lära mej att med några enkla handgrepp administrera min egen webbsida, så i helgen nu är det meningen att jag ska göra den klar, nu kan jag det i alla fall teoretiskt.
Sen hade jag ett andligt samtal med Pastor Olle i Allhelgonakyrkan, jag har det ibland, det varade en timme och vad vi pratade om får ni fråga Gud om…..hehehe…Sen gick jag och fikade.

Sen drack jag en öl med ETC-Johan och snackade solenergi, han är helt inne på sånt, han vill bli klimatneutral!!!
Och han vill att ETC ska börja kränga vindsnurror och prylar och sånt där intresserar mej som fan, jag kommer att tjacka varenda pryl, jag har för övrigt redan soluppvärmt varmvatten och en superbra finsk vedkamin, men en vindsnurra skulle göra sej bra härute bland alla 3G master så he got a customer in me!!!!

Innan jag hunnit dricka för mycket öl ringde jag äldsta dottern och föreslog en middag, hon hakade på, det blev en supergod indier vid Mariatorget och medans jag gick dit i snabbt tempo pratade jag i mobiltelefon och hela dan hade varit rätt parodiskt jäktig och plötsligt slog det mej att jag just nu var som en parodi på mina egna parodier ( i mina låtar alltså) av södermalmsyuppies som skvalpar i sej Caffe Macciato och springer på förlagsmöten.

Så kan livet vara ibland. Men det är för att jag, när jag kanske en gång i veckan åker in till stan, ska passa på att göra alla ärenden på en gång, det blir sådär Ûbereffektivt och superadrenalinhöjande, så då måste jag vila mej en vecka sen.

Hursomhelst, jag mötte min äldsta dotter på indiern och medans vi åt supergott så ringde yngsta dottern och så dök hon också opp, som grädde på moset.
Fantastiskt att få vara vuxen man och bjuda sina två stora vackra döttrar på middag på en indisk restaurang och det är vår och alla ärenden är gjorda!!!

Kommunals löneförhandlingar är ju klara vad jag förstår och av vad vi kunde utläsa så skulle äldsta dotterns lön höjas från 15000 till 17000, men först om 2 år!!!
Då måste jag nog komma in till stan och bjuda henne på fler middagar i så fall!
Och sorry, föräldrar och barnomsorgsansvariga i Stockholm, jag undrar om hon pallar gå kvar där för denna skitlön i 2 år till, hon älskar verkligen sina ungar, hon är fan superbegåvad för att ta hand om barn, men money talks….

Men OK, låt det fortsätta vara hög personalomsättning så att ungarna blir ännu mer otrygga och får sina bokstavkombinationer sen i första klass, fortsätt lägga stålarna på stadsjeepar och nya fräscha kök, kör på bara. Oj vad bitter jag blev, men jag kände plötsligt att det här är sista chansen att få nåt sagt, på den har internetsajten i alla fall!

Hursomhelst, vi drog till Tantogården sen, äldsta dotterns snubbe och dessutom hennes före detta snubbe dök upp, plus massa andra polare och så såg vi en fantastisk konsert med Västerbrokören, ett band som inte ofta är i stan, det borde dom vara, dom borde vara på TV också, dom är världens bästa band.
Bland alla glada människor träffade vi Viktor, en fantastisk trombonist och hans tjej Amanda, dom hade blivit familj nu och hade en liten tjej som hette Singoalla och hon låg och sov i sin barnvagn med hörlurar på, medans Västerbrokören sjöng:
”Det är mest synd om bandet, mest synd om bandet
Jesus han fick genom handen en spik
Men det är synd om ett  band som saknar publik”

Och Viktor och Amanda är så sköna att stå och titta på, när vi stod där i publiken framför scenen. Jag blir alltid jävligt rörd av småbarnsföräldrar som uppenbarligen är kära i varann och står och pussas med en sovande bebis i barnvagen.
OCH, dom är så pass coola så att när yngsta dottern och jag föreslog att dom skulle hänga på hem med taxi genom natten så packade dom in barnvagn och barn och hängde på, så där spontant som man vill att det ska va, dom hade inga extrablöjor med sej men det sket dom i och det är också en superbra inställning tycker jag. Då får man glada barn.

Nu har dom åkt hem till stan, jag är lätt bakis, vi satt och drack massa folköl och snackade gamla minnen från Bosnien till halv 5 i morse.
Detta kostade mej 2 diskhandukar, som gick åt till blöjor. Men det var det värt.

Hade fint kamrater!!!

Det var en ära att få blogga för er.