Men inget ont som inte har något gott med sig, nu när jag kan fokusera mer på kroppens signaler och andas enligt de senaste övningarna du visade mig.

Något som retar mig är att kroppen ena dagen kan kännas jättebra, för att nästa dag ”krampa”. Men jag får leva med det ett tag och ta det försiktigt. Målet är fortfarande kvar som tidigare, fast jag inser också att det jag trodde jag skulle uppnå på de här 12 veckorna kanske inte riktigt blir som jag hade tänkt och hoppats. Men livet slutar ju inte bara för att de här veckorna tar slut.
Jag har verkligen fått en massa saker att fortsätta och bygga på med, så framtiden ser ljus ut. Jag har även så smått börjat fundera på det här med rökningen…

Synd bara att den jättepositiva Stefan inte riktigt rullar på 100 procent utan är lite irriterad över situationen, som han åsamkat sig själv i ivern att ”visa” att här sitter inget fast.
De olika utmaningarna under resans gång har alla varit positiva och roliga att göra, för inställningen var bara sådan (då) att det här ska gå. Nu är hindren något för stora, så jag måste ta ner dem i lagom nivå igen, anpassa mig till det jag kan göra och lyssna på kroppen

På återhörande!
Stefan