Nämligen i ett yrkande där jag vill att konferensen beslutar om att kräva att den tyska regeringen tar fram könsspecifika jämförelsedata, något som görs av SCB i Sverige sedan 2001, under begreppet ”jämindex”.

Denna datastatistik, som skiljer mellan kön, visar  på livs- och arbetsområden, där män och kvinnor fortfarande drabbas olika.
Den visar till exempel om nivån på lönerna är lika, vilka av landets regioner som haft särskilt goda resultat eller där det behövs förbättringar för att utjämna villkoren mellan män och kvinnor.

Tja, den internationella kommunikationen mellan fackföreningarna är ovärderlig. Mycket kan vi lära av varandra eller uppnå tillsammans. Den erfarenheten får jag gång på gång bekräftad sedan jag började det internationella arbetet 1986.
För övrigt började jag faktiskt med att delta i ett internationellt sammanträde, som Kommunal anordnade i Stockholm. I en föreläsningssal som en gång i tiden hade varit biograf, atmosfären var skönt hemtrevlig i denna lilla biograf med gemytligt röda plyschfåtöljer och med bra utsikt från sittplatserna som var anordnade trappstegsvis som i en hörsal.

Men också för övrigt var det för mig alltsammans ett oförglömligt angenämt arrangemang. Naturligtvis också med en mottagning i stadshuset.
Tja, mitt första besök i Sverige som sedan följdes av fler. Såväl i tjänsten men för det mesta på semester med mycket tid för att upptäcka detaljer.
Njuter gör jag fortfarande alltid av de fantastiska hotellfrukostarna, sill i alla varianter, Kalles kaviar och DN till frukost. Storartat! DN och Vera Morgenstern, det blev kärlek vid första ögonkastet.
Ivrigt läste jag DN också hemma och läste tidningen nästan dagligen, om händelserna i landet, partiernas politik men också om premiärerna på Dramaten och jag följde med spänning den livaktiga bokmarknaden.

Tyvärr har DN dragit in sin försäljning i tyska tidningsaffärer och kiosker. Och om jag prenumererar på DN som privatperson kostar portot mer än hela tidningen.
Även om det bara är ett par småsaker som jag inte kan stå ut med, är detta en av de sakerna.
Förmodligen har det väl inte lönat sig ekonomiskt att fortsätta tidningsförsäljningen utomlands.

Man skulle vilja ropa till alla svenska kultur- bildnings- och utlandsansvariga: Ni bemödar er och avsätter pengar på svensk kultur, tradition och levnadssätt i utlandet. Det ser man på med erkännande här i alla  möjliga sammanhang, till exempel vid utställningar och informationsarrangemang.
Varför avstår ni i samband med detta från ! visitkortet och informationskälla nummer ett? Alla möjliga dagstidningar från hela världen är dagliga och kan självklart förvärvas i Berlings tidningsaffärer och kiosker, men inte era tidningar.
Klart, jag vet: ”Internet”. Men går det att jämföra?
En tidning är varje gång något man skaffar för att man ska få en skön läsupplevelse precis där man befinner sig och när det passar en. Å ena sidan. Å andra sidan ska man vänta tills man har tid att slå på datorn på kontoret eller hemma, sedan trycka ut och plåga sig igenom trångt tryckta A-4 blad?!

Nåja, jag ger inte upp hoppet och förargar mig inte längre utan säger på återseende nästa maj.

Vera Morgenstern
en väninna från Tyskland