Just när jag lagt mig i sängen sätter det fart. Och ibland fortsätter det in i diffusa drömmar som jag försöker bringa reda i när jag vaknar. 

Ett samtal från ett möte igår bet sig fast. Jag pratade om kvinnors ökande alkoholkonsumtion, särskilt i gruppen 55+, där pulsen ökar när vi lämnar jobbet (för män minskar den nämligen) eftersom det är så mycket annat (obetalt, osynligt) jobb och engagemang som väntar.

Då var det en man i publiken som sa att det stämmer väl inte?
Vid 55 brukar ju barnen ha flyttat hemifrån och man har bara sig själv att tänka på. Varpå mängder av kvinnor protesterade och berättade om tillbakaflyttade unga vuxna som inte har jobb eller bostad, passning av barnbarn för att kommunen inte har barnomsorg utanför kontorstid, pusslet med åldriga föräldrar, kontakter med hemtjänsten, osv. osv.
Ett snart sagt heltidsuppdrag under rubriken ”vård och omsorg inom anhörigkretsen”, (inkl. ”vård av frisk man i hemmet”). Ett ansvar som ökar i takt med att samhällets ansvar minskar och som bärs upp av en absolut majoritet kvinnor.

En tydlig illustration – igen – på hur olika våra dagar ser ut. Också efter jobbet.  Män kopplar av och kvinnor kopplar på.