Lyx istället för solidaritet

Sisela Lindblom är trött på livs­stilsprogram och glassiga magasin. Ur hennes frustration växte historien om ”De skamlösa” fram. I boken finns Nathalie och Tito, som har glamorösa jobb på en damtidning. För dem är ytan, kläderna, solglasögonen, handväskorna, krogarna och att synas i rätt sällskap viktigt. Själv­upptagna går de upp i sina projekt. De blir begränsade i sig själva, av att man ska lyckas som individ.

Attityden retar Sisela Lind­blom. Redan innan boken kom ut väckte hon debatt. Allt började med att hon ifrågasatte köp av handväskor för 70 000 kronor.
Kulturelit, nöjesjournalister och bloggare tände till. Vårens debatt på kultursidorna har handlat om köphets och kvinnors lyxkonsumtion.
Materiella värden har ställts mot ideella. När Sisela Lindblom samlade inspiration till boken surfade hon runt på olika bloggar. Hon kände sig förförd av längtan efter lyx och det flärdfulla. Hon både ville och inte ville vara med, i lyxen såg hon något lögnaktigt och uteslutande. Mycket gick ut på att visa status.
Att kritisera konsumtionen tycker Sisela Lindblom är politiskt. Det ifrågasätter det som samhälls­ekonomin är byggd på. Därför blir det så starka  reaktioner.

Hon sitter med en café latte vid ett kafébord i Söderhallarna i Stockholm. Det är här hon möter journalisterna, intervjuerna har blivit många. Sisela Lind­blom syns i de månadsmagasin som hon kritiserar. Nu vänder hon sig mot att media lockar läsare med stort uppslagna reportage om inredning.
– Det står aldrig något om hur mycket pengar du har. I stället handlar det om du väljer att lyxa till det eller göra något budgetaktigt. Men alla har inte valet. Ensamstående och arbetslösa har inte ökat sin köpkraft, det finns en barnfattigdom.
Samhället bygger på konsumtion, konstaterar Sisela Lind­blom, men miljön håller inte. Därför saknar hon ett gemensamt samtal och gemensamma beslut om vad vi ska göra.
I vardagslivet som småbarnsmamma hinner hon inte styra alla val för att konsumera rätt.  
– Jag vill ha hjälp med att välja rätt frukt, men det känns farligt att säga att man vill inskränka valfriheten. Det associerar till överstatlighet, det vill jag inte stå för. Men på ett demokratiskt sätt måste man diskutera om individens frihet bara ligger i att marknadskrafterna släpps fria.
Samtalet om alternativet till marknadskrafterna saknas, anser hon. Före konsumtion vill Sisela Lindblom sätta gemenskap och humanitära värden.

Att kommunal barn- och äldreomsorg håller på att privatiseras oroar henne. Faran är att vi inte vet vad vi river ner, vad som händer om det gemensamma ansvaret för barnen i samhället försvinner.
– Jag tycker att alla ska ha tillräckligt med pengar. Jag tror inte att det är nödvändigt med stora skillnader. I stället skapar det motsättningar och misstro mot dem som har makt.

(Foto: Leif Hansen)