En ny Beck? Den senaste Wallander?
Nä, bara jag som en gråregnig eftermiddag försökte pigga upp mitt liv som timvikarie i hemtjänsten. Det händer ibland att jag låter fantasin spira fritt. Det är ju så tacksamt. Speciellt när det är ett dubbel­-ärende. Vi står där i porten. Vi bär legitimation. Ja, inte jag då för som timvikarie får man ju aldrig någon, men ändå.
Ibland är jag härdad New York-polis på jakt efter droger i någon knarkarkvart i Bronx när jag egentligen letar efter Esters dosett i trerummaren där hon bott de senaste 50 åren.
Jag smyger i trappuppgången med dragen pistol. Ja, pistol är väl att ta i men jag formar mina händer till en.
Jag vill försäkra mig om att den misstänkte inte tänker fly. Det är dock ingen större risk eftersom Ester halvslumrar i sin fåtölj. Men det är kul att leka om än bara för några sekunder. Fast sparkar in dörren gör jag ju aldrig. Jag öppnar skåp, stryker med handen över hyllorna, lyfter på alla scarves.
Vad var det nu kollegorna sa? Låg den på hatthyllan eller var det i skafferiet? Om man gjorde en undersökning på vilken plats hemtjänsten oftast förvarar dosetter på, tror jag hatthylla och skafferi alt. köksskåp hamnar på topp tre.
Till sist hittar jag den, full med piller. Jag tänker för mig själv: ”Hmm, alvedon, cipramil. Vi snackar om ett par år här, damen.”

Andra gånger är jag trött svensk polis. Ute på ännu ett rutinärende. Vill ställa lite frågor bara.
– Hur står det till? Vill du ha en smörgås?
Skriver en rapport. Ja, det vill säga jag skriver några rader i kontaktboken. ”Tillsyn. Harry har just ätit när jag kommer. Går ut med soporna. Allt väl /Susanna.”

Fast ofta behöver man ju inte fantisera. Det räcker så bra ändå med den dramatik som råder på morgonen när två stycken sjukanmält sig.
”En ödesmättad tystnad lade sig efter beskedet. En tystnad, ett lugn före stormen. Alla hade varit med förut.  En del så ofta att de redan resignerat.
Andra försökte frenetiskt lösa situationen.
Namn och klockslag ropades ut i ett allt högre tempo. Det kunde vara en hektisk dag på Stockholmsbörsen. Det var det inte. Det var en helt vanlig dag på hemtjänsten.”

Susanna Eklund är ståuppkomiker.