Alla minns vi väl vår första tonårsfylla. Mer eller mindre våldsam. I mitt fall blev den en så obehaglig upplevelse att den möjligen kom till nytta framåt.

Jag gick i nian, vi skulle gå på disko, någon hade varit i Österrike och köpt 80-procentig rom, någon hade starkvin, någon något annat. Själv var jag rätt oerfaren på området, en-två burkar folköl var allt som hamnat i magen tidigare. Så det gick ner en ohygglig blandning, och jag drabbades pang av en chockfylla, som fick världen att snurra i turbofart och mig att tillbringa hela diskokvällen på toaletten, varifrån jag på vingliga ben anträdde färden hem.
Där tog jag vår hund på en lång promenad, och svarade undvikande på frågorna om hur kvällen varit.

Erfarenheterna gav någon sorts spärr mot total berusning, en rädsla för att tappa kontrollen, som jag tror räddat mig från en del farligheter på vägen mot vuxenlivet. Med någorlunda koll på tankar och kroppsrörelser blir man inte lika lätt ett offer. Sen tror jag också att världen var något mindre farlig för unga tjejer förr. Eller så hade jag tur.

Unga i dag mår sämre än sina föräldrar i motsvarande ålder, rent psykiskt, visar en intressant sammanställning i SvD 29/4.  Fyra gånger fler försöker begå självmord, dubbelt så många är överviktiga. Tonåringar är också tröttare och mår allmänt sämre än sina föräldrar när de var unga. Nu handlar det inte om stora tal, för fortfarande mår en stor majoritet ganska bra. Men när det gäller ängslan oro och ångest är det en påfallande skillnad. När det gäller droganvändning  är dock dagens tonåringar fortfarande måttligare än 80-talets unga.

Men den bild av utvecklingen vi får är att det våldsamma drickandet ökar. Att unga människor super sig redlösa i allt ökande grad. Att liksom målet med kvällen är att helt enkelt tappa kontakten med omgivningen. Detta är konstigt, oroande – och för den unga människan farligt, på kort sikt och på längre sikt.
Alkoholismen och dess skadeverkningar, som visar sig i såväl våld, övergrepp och sorgliga familjer, som i en kraftig ökning av dödsfall i skrumplever (inte minst för kvinnor) är nu något som även det vinglada EU fått upp ögonen för. Och förhoppningsvis gör något åt, genom framförallt höjda skatter och krafttag mot smugglingen.

Alkohol i sig kan lindra oro för stunden – men skapar mångdubbelt stor ångest efteråt och gör det hela värre. Detta måste vi föräldrar kunna förmedla till våra barn och tonåringar, inte förlita oss på att skolan ska lära ut det, eller att barnen ska fatta av sig själva.
Tro inte heller att det räcker att ”lita på” era tonåringar. Kamrattrycket är hundra gånger starkare än den mest tillitsfulla förälder. Var inte naiva!
Tro inte att ni kan ”lära” era unga att dricka måttligt genom att bjuda dem på ett glas hemma. Forskning visar att detta bara får dem att dricka mer.

Sätt gränser, visa ert ogillande, ge dem tider – och hämta dem gärna när kvällen är slut.
Framförallt: Prata med era barn om alkohol, så att de förstår vad det är för en osäkrad handgranat de håller i handen.