Vad domen säger i klartext är nämligen: Om ett bolag som har avtal med kommunen låter en del av dess verksamhet skötas av en underentreprenör som inte har avtal med kommunen – ja, då är det fritt fram att strunta i de skyddsregler som ska göra det tryggare för de anställda som köps och säljs på marknaden när en kommun låter privata företag komma in. 

Kommunal har i mer än tio år gradvis förhandlat fram bättre trygghet vid övergångar och ägarbyte under upphandlingar av exempelvis städning i kommunerna. Kollektivavtal finns med de större aktörerna, exempelvis Almega. Om en verksamhet övertas ska de anställda erbjudas jobb och likvärdig lön i det nya företaget. Annars kan anställda med lång tid i ett företag plötsligt se sig som nyanställda i nästa företag, och med en lön därefter.
Så var det i Vilhelmina när Riksbyggen tog över en verksamhet från kommunen och gav ISS lov att sköta en del av den. Den privata städjätten sänkte lönerna för städarna i Vilhelmina med ända upp till 2 700 kronor. Av 21 städare fick endast tolv fortsatt arbete. Dessa tolv fick dessutom provanställning.

ISS tog inte över personalen utan utannonserade vilka de ville ha.   Arbetsdomstolen ger dem rätt att göra så.
Kommunal, som stämt ISS på en miljon kronor i Arbetsdomstolen förlorade och ska betala arbetsgivarnas organisation Almega och ISS för rättegångskostnader. Det märkliga med AD-domen är att den hänger sig åt en absurd regeltolkning, som knappast kan leda till ordning och reda på arbetsmarknaden. Den uppmuntrar till fixande och trixande för att urholka anställningstryggheten och sänka lönerna.  Det räcker att anlita en underentreprenör för att det hela ska gå i lås på ett för den sparsamme arbetsgivaren smidigt sätt.
 
I det här fallet utfördes städningen tidigare av det kommunala bostadsbolaget. Efter en upphandling tog Riksbyggen 1 juli 2005 över fastighetsskötseln men anlitade en underentreprenör, ISS, för att sköta städningen.
Det finns garantiregler mellan Kommunal och Almega, vilket ska göra lönedumping omöjligt. Reglerna anges i kollektivavtalet, bilaga 6, Löner och löneprinciper, avsnitt 3, moment 1-2. Avtalet omfattar serviceentreprenadföretag anslutna till Almega Tjänsteförbunden, vilket gäller för ISS.
Kommunal ansåg självklart att ISS enligt garantiregeln skulle ha anställt alla städarna. Kommunal krävde bland annat att städarna skulle få mellanskillnaden mellan den lön de borde ha fått och den som ISS nu betalar.

Enligt arbetsgivarna gäller inte garantireglerna. De hade gällt om ISS hade haft kontrakt direkt med kommunen men nu var de ju anlitade av Riksbyggen, som anlitats av kommunen! Kommunal har hävdat att det inte har någon betydelse att det är Riksbyggen som är avtalspart. Arbetsdomstolen går emellertid på arbetsgivarnas tolkning.
Almega – som är ISS arbetsgivarorganisation – har alltså ett avtal med Kommunal om att sådant här inte ska inträffa. Men när medlemsorganisationen ISS inte vill följa reglerna, då får de stöd av samma organisation, trots att de enats om ett avtal med Kommunal för att säkerställa att sådant här inte ska behöva drabba anställda.  Vad värre är, även AD ger sin välsignelse. Det är obegripligt och stridande mot såväl sunt förnuft som de principerna för den svenska modellen, där kollektivavtal ska reglera villkoren på arbetsmarknaden.

En sån här kringelikrokmanöver är ju enkel att göra för den som vill handplocka personal, provanställda och kraftigt sänka lönerna. Kommunen ”tjänar” på ett lågt anbud, företaget får större vinstmarginal – och de anställda får finna sig i sänkta löner och sämre anställningstrygget – samt lägre a-kassa.
Ja, dom 4407 kan knappast sägas ha skipat någon rättvisa, snarare tvärtom.  För seriösa kommuner som inte vill göra livet ännu svårare för en redan utsatt yrkeskår borde domen vara en väckarklocka vid upphandlingar.
Det kan inte vara meningen att anställda ska behandlas som slit och slängvaror – och dessutom i lagens namn!