Men denna veckan har jag i alla fall simmat två gånger och varit med på vattengympa en gång. Det var tufft men kul. Jackan jag fick när jag var i Stockholm kunde jag inte knäppa då,  men det kan jag nu. Den stramar lite, men den går om.

Att reflektera över denna veckan:
Nyheter och nya saker, ja, är det något positivt blir jag glad så klart, men även osäker.
Är det något negativt räcker det med lite, så ramlar jag ner i mitt svarta hål igen. Men i dessa situationer, som tyvärr kan bli ett par gånger i veckan, har jag den sista tiden börjat få en känsla av att jag minsann ska klara det. Det är inte världens undergång! Ibland lyckas och ibland inte, men dock.

Ny aktivitet i veckan:
Det blev en upplevelse för mig. Jag körde till havet, där det var folktomt. Jag satte mig med en filt och bara tittade på havet en lång stund. Sedan hände det plötsligt något konstigt. Det knöt sig i magen och en massa känslor bara vällde ut, utan att jag kunde kontrollera mig. Jag satt en lång stund och efteråt var jag helt slut när jag satte mig i bilen igen.
Såg på klockan att jag suttit i två timmar. Det kändes bra att kunna sitta så länge utan att ha mobilen med. Ingen störde eller stressade mig.
Detta ska jag försöka göra flera gånger när livet känns tungt.

Hur jag känner mej inför nya händelser?
Jag blir i regel nervös och orolig och vill gärna veta vad, när och hur saker ska ske.

Stormiga hälsningar från ett blåsigt Skåne.
Mia