”Hela detta varuparty som har som förutsättning att man inte får bilda fackföreningar i Kina.” Tretton sidor in i den här krönikesamlingen slår Stefan Sundström huvudet på spiken och formulerar vår världs orättvisa i en mening.

Man vet var man har honom, i alla fall politiskt. Men i det skrivna ordet märks också en sida som kanske inte är lika tydlig i musiken: självironin.
Texterna är tidigare publicerade en åt gången i tidningen ETC, men det är förvånande att de funkar så bra att sträckläsa.
Roligt, avslöjande och politiskt.