Hur kommer det sig att du blev en av de första?
–Jag har alltid varit pigg på allt som är nytt. Jag såg en annons i tidningen, jag sökte och så fick jag jobbet.
Hur var det?
–Det var inte alls som idag, man jagade inga bilar. Det räckte med att man promenerade på gatorna så flyttade bilarna på sig. Det var vår uppgift att gå ut och visa sig.
Skrev du inga lappar?
–Jodå, men inte alls i samma utsträckning som nu. Jag kommer inte ihåg hur höga böterna var.
Birgit BrunbergHur sågs ni av allmänheten?
–Vi var väldigt välkomna. 
Du arbetade som parkeringsvakt ända in på 70-talet, hur har yrket förändrats?
–Nu är ju inte trafikvakterna så väl sedda över huvud taget. Så det har ändrat sig en hel del. Vi var mer som värdinnor på stan. Vi skulle veta vad alla kyrkor hette, var apoteken låg och så vidare. Vi till och med guidade bilister ur Stockholm om det behövdes. Då åkte vi före med moped och visade.
Uppmärksammades de första lapplisorna mycket i tidningarna?
–Ja, det var väldigt mycket. Vi fick många brev, ända från utlandet, bland annat friarbrev.