Hans röst tar mig med på en flygtur

Få sångare i Sverige får sån ”cred” för sin sångröst som göteborgaren Freddie Wadling.
Ändå kan jag inte låta bli att tänka på att det skulle kunna vara ännu bättre.
På senare år har Wadling mest ägnat sig åt visor och lite softare tongångar. Men bäst kom hans röst till sin rätt under åren i vid-sidan-om-projektet Blue for Two, där det råa och det sköra i hans stämma samspelade perfekt.
En höjdpunkt i hans tidiga karriär är annars The Freaks med punkbandet Cortex.
Cortex-skivor kan vara svåra att få tag i numer. Men låten finns med på punksamlingarna ”Svenska punkklassiker 1978-1981” och ”Ny våg 1978-1982”.

Liksom många stora sångare tolkar han andras material mästerligt. I mina öron har han tillsammans med Fläskkvartetten sjungit in den ultimata versionen av ”Over the Rainbow”.
Någonstans över regnbågen bränner det verkligen till och textens blå fåglar tar mig med på den flygtur Judy Garland drömde om.
Taube- och Hasseå – Tage-tolkningarna på albumet ”En skiva till kaffet” är i en jämförelse med det bästa mer som hissmusik, men duger gott just till en kopp i soffan.
Läser med glädje på Wadlings blogg att den första Blue for Two-plattan på 10 år är i princip färdiginspelad. Den sorgliga nyheten är att det tydligen inte är klart med något skivbolag än. Men som Freddie själv skriver, ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, förhoppningsvis”.