Jobben kommer. Det kan bli ont om arbetskraft. Så sa förre statsministern Göran Persson – åsikter som hjälpte alliansen att vinna valet. Nu ger Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, honom rätt.

Illustration av Magnus Bard
Den Perssonska arbetsmarknadsprognosen var väl inte enda skälet till att socialdemokraterna tappade väljarstöd. Men lite ironiskt är det att vi nu är där han sa; nya jobb strömmar in till arbetsförmedlingen. Brist hotar runt hörnet. Men det blir den borgerliga alliansen som får skörda frukterna av en stark svensk arbetsmarknad. Ökad efterfrågan på arbetskraft är hursomhelst väldigt positivt. Arbetslösa i alla åldrar kan få jobb, studerande får framtidstro, det blir lättare att byta för den som vantrivs, de som står längst bak i jobbsökarkön ökar sina chanser. Deltider kan bli heltider. Och sist, men inte minst: möjligheterna för  facket att få upp lönen och få bättre villkor ökar. Dock, ingen arbetsmarknad, utom på nationalekonomins grundkurser, sköter sig helt självt.

Det behövs utbildningsinsatser, stöd, uppmuntran och förstås också lite kontroller, av att rätt person hamnar på rätt jobb, att den som anvisas ett jobb söker det och att jobb kan matchas mot folk med rätt kompetens. Arbetsförmedlare blir inte arbetslösa, även om finansminister Anders Borg verkar hoppas på det. Han tror inte på  arbetsmarknadsutbildningar, utan anser att det bara gör att folk söker färre jobb. Men poängen är väl inte att man ska söka massor med jobb, utan att hamna rätt snabbare?
Arbetsgivare vill hellre ha två som passar än att behöva gallra bort 200 som är fel. Att söka hundratals jobb stärker inte självkänslan, en bra utbildning är ett bättre verktyg. Redan i dag saknar fyra av tio i äldreomsorgen grundläggande utbildning. Det är det främsta hotet mot god kvalitet i vård och omsorg om äldre. Dessutom bidrar det till att hålla lönerna nere.

Arbetsmarknadsutbildningar behövs. Just nu vill Ams bland annat satsa på undersköterskor. I stället drar samma Ams in utbildningar och stoppar utbildningsvikariat på grund av minskade anslag från regeringen. Landet runt finns nu ”halvfärdiga” uskor och vårdbiträden, som tvingas avbryta utbildningen eller bekosta den själva.
Hur ekonomiskt är det? Och vad säger det om beslutsfattarnas syn på yrket?
Öppna börsen Borg – hjälp de ”halva” uskorna att bli hela!