Jag håller med om att vi behöver visa den borgerliga regeringen att det finns ett starkt motstånd mot denna orättvisa politik. En del ska vi göra själva, annat gemensamt inom LO utifrån våra grundläggande värderingar om hur samhället ska se ut.

Vi kan jobba på olika sätt. Lena Ezelius nämner manifestationerna den 14 december förra året, det är ett gott exempel som engagerade många fackliga medlemmar över hela landet. I avtalsrörelsen driver vi på för högre deltidsmått och framförallt för fler trygga heltidsjobb. Vi måste se till medlemmarnas bästa oavsett vilka som sitter i regeringen.

Däremot tycker jag att politiska strejker ska hanteras varsamt. Det är dessutom en ganska ovanlig åtgärd i Sverige. Strejken är en stridsåtgärd som är viktig för oss, just därför måste vi använda strejkvapnet med varsamhet. Den borgerliga regeringen talade visserligen inte speciellt högt om vad de ville göra med a-kassan före valet. Men det var ändå förslag som fanns i deras valmanifest och de röstades fram av svenska folket.

Vi ska självklart protestera och engagera oss mot borgarnas orättvisa politik. Men det måste ske med andra medel än politisk strejk, annars riskerar vi att förlora både trovärdighet och strejken som fackligt vapen.