Skidåkning blev det alltså inte, däremot åkte vi till Linköping och bowlade. Det blev några tuffa serier men min son visade sig vara en större bowlingstjärna än jag. Jag får lägga mig i hårdträning även om jag får erkänna att det nog inte kommer att hjälpa.

Det är skönt att vara ledig men det går snabbt att komma tillbaka i jobbets tankebanor igen. Idag är det en svart dag för många arbetslösa. Det är nu som de sänkta nivåerna i a-kassan kommer att märkas i plånboken. Jag hörde Cecilia Sahlin på radion i morse, hon är en av dem som drabbas: ”Det är jättedåligt, särskilt för oss som har små barn. Det blir svårare att klara ekonomin.”

Hon är inte ensam om sin oro. Bara bland Kommunals medlemmar riskerar runt 24 000 sänkt ersättning. Detta är en del av den borgerliga regeringens orättvisa politik. Höginkomsttagare får extra pengar i plånboken, arbetslösa får hål i plånboken. Argumentet från arbetsmarknadsminister Littorin är att fler ska komma i jobb. Som om den som är arbetslös inte redan gör precis allt för att få ett jobb!

Jag träffade för ett tag sedan David Boamah som är medlem i Kommunal. Han är arbetslös sedan flera år men gör allt han kan för att få ett jobb. Flyttar, går utbildningar, skolar om sig både en och två gånger och åker runt och presenterar sig för olika arbetsgivare. David är utbildad undersköterska och får jobba några timmar ibland på ett äldreboende. Han berättade för mig om hur tråkigt det är att vara hemma hela tiden. Dagarna kryper fram och han kan varenda reklamfilm utantill. ”Jag flyttar var som helst bara jag får ett jobb!”

David, Cecilia och alla andra arbetslösa behöver ett jobb. Vad hjälper det med sänkt a-kassa och ännu mer pressad ekonomi?