I Sudan pågår ett folkmord. I provinsen Darfur i östra Sudan, precis vid gränsen till Tchad har över 200.000 människor mördats och runt tre miljoner drivits på flykt, undan sina hem.
(200.000 döda. Vad har vi haft i Sverige?? Stockholms blodbad 1520, för nästan 500 år sedan. Och då dödades 94 personer totalt. Hmmm… Stockholms blodbad gånger 2200 å du har Darfur)

Det gräsliga blodbladet i Darfur har smittat av sig till Tchad. Samma folkgrupper som bor i Darfur, lever också i östra Tchad och med flyktingströmmar och för lite resurser har motsättningarna växt i landet. Vissa kallar också det som sker i Tchad för folkmord.
Och nu hotar folkmordsinfluensan också Centralafrikanska Republiken.
Varningar har gått ut. Läkare Utan Gränser försökte larma i höstas, om jag minns rätt. Andra pressmeddelanden har dimpt ner här och där med föga respons.

Som Afrika-korrespondent känner jag givetvis att jag genast vill åka dit med min kamera och filma vad som sker så människor här hemma får veta… Och det är just det – veta – vad då? Filma – vadå? Vilka bilder ska jag försöka övertala TV4 att sända?
Folkmordet i Centralafrikanska Republiken har ju ännu inte börjat. Det är risk för det. Alla diplomater, alla bedömare säger att det handlar om veckor eller månader – frågan är NÄR, inte OM. Så illa är det. Men – än finns ju faktiskt inget att filma. Det enda som finns är att säga ”Hallå, hallå, vi måste gripa in NU. Skicka FN-styrkor, stoppa det som annars kommer ske”. Och vem lyssnar?
Som cyniska FN-tjänstemän sagt till mig i svältområden;
-Du vet, vi måste ha döende barn i tv-rutan för att få hjälpsändningar hit. Innan västerlänningarna sett barn som dör under kvällsnyheterna skänker de inga pengar.
Och våra politiker tycks inte heller agera.

Borgarna, som ju innan valet talade massa om Darfur (där ju folkmordet är ett faktum, men ändå ingen gör något) tycks nu bitit av sig tungan eller nåt. Det är obehagligt tyst från deras håll både när det gäller Darfur, Tchad och för den delen Centralafrikanska Republiken.
Och jag funderar på hur man ska göra för att sälja in tv-reportage om något som ännu inte finns. Det vore bara så skönt att för en gångs skull inte behöva filma döende barn, barn i kistor och barnbegravningar. Att inte vakna om och omigen under natten till mödrars sorgeskrik.

Det vore så väldigt, väldigt skönt om vi i väst någon endaste gång kunde ta vårt ansvar och agera INNAN katastrofen är ett faktum och Stockholms blodbad än en gång tycks likt ett litet skrubbsår.