Pontus hade fru och två barn i en lägenhet på Östermalm. När firman gick i konkurs förlorade han allt. Han har ingenstans att bo, träffar Marina, flyttar in i en gammal byggbarack och samlar skrot. Efter åtta år bestämmer han sig, söker in på universitetet och syns i tv där han blir talesman för hemlösa.
Kvar i baracken är Marina, fången i sin apati. Det här är en film om att sakna fäste i tillvaron, om att få ordning på kaos och om kärlek.