Som en dans med arbetsgivaren
- Att samarbeta med Svenskt Näringsliv är som att dansa Jenka, några steg framåt och så bakåt igen, sa Erland Olauson när han på onsdagen diskuterade den svenska arbetsmarknadsmodellen på ett seminarium på LO. Danspartner på seminariet var bland annat Jan-Peter Duker från Svenskt Näringsliv.
Erland Olauson, avtalssekreterare på LO, vände sig mot Jan-Peter Duker, vice vd på arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv:
– Varför slåss ni för att företag ska få smita undan de avtal ni har förhandlat fram med oss? Ska vi kräva att bara de stora företagen ska följa avtalen?
Erland Olauson fick inget tydligt svar. Frågan sköter sig själv, menade Jan-Peter Duker. Arbetsgivare som betalar för dåligt klarar sig inte.
I seminariet om kollektivavtalen och den svenska modellen som LO arrangerade på onsdagen deltog också Catharina Elmsäter-Svärd (m), ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott och Svante Nycander, tidigare chefredaktör på Dagens Nyheter.
Svenskt Näringsliv vill ha sju förändringar i arbetsrätten som försvagar fackets möjlighet att använda konfliktvapen; strejk, blockad eller sympatiåtgärd. Bland annat vill man att facket inte ska få ta använda konfliktvapnet (till exempel en blockad för att få ett kollektivavtal) mot en arbetsplats där det inte finns någon medlem i facket.
 Klicka här för att se en webbtv-intervju med Erland Olauson. |
Svante Nycander pekade på att en sån ordning leder till problem:
– ”Jag har ingen fackmedlem här”, säger arbetsgivaren. ”Jo”, säger facket. Och ska facket då avslöja vem det är? Ska den personen sen bli syndabock för att företaget kanske råkar i svårigheter?
– Eller så får människor som är med i facket inget jobb på det företaget, sa Erland Olauson.
Ska man överge den svenska modellen med självständiga parter på arbetsmarknaden som löser problem och avtalar om vad som ska gälla?
Nej, helst inte, var alla i panelen ense om. Men att samarbetet inte fungerade särskilt bra just nu, framgick också. Men finns det något alternativ? Lagar istället för avtal?
– I Storbritannien går 100 000 arbetsmarknadstvister till en domstol årligen. I Tyskland är det en halv miljon och i USA kan vi se en explosion i domstolsprocesser. Det är ett klart sämre alternativ än det vi har i Sverige, förklarade Svante Nycander. Den svenska förhandlingstraditionen är den bästa, men den är en helhet, från den lokala tvisten som vandrar uppåt om den inte kan lösas lokalt. Men det måste finnas något där uppe, några parter som är beredda att hitta lösningar och kompromisser.
Även Catharina Elmsäter-Svärd föredrog den svenska modellen där
arbetsgivarna och facket tar ansvar och gör upp på egen hand.
– Ska vi lagstifta om nya spelregler som bara den ena parten vill ha, så kommer de att ändras så fort det blir ny majoritet i riksdagen. Om både arbetsgivarna och facket vill ha nya spelregler – då är det en annan sak.
