Vi är en liten redaktion på fyra personer som gör ett hälsoprogram med ambitionen att gå förbi de kommersiella hälsoproduktionerna som mest syftar till att kränga dyra produkter till människor som är oroliga och mår dåligt. Denna vecka är huvudfrågan ”Går det att träna utan att anstränga sig?”.

Men vid morgonkaffet så är det som vanligt de senaste utspelen kring produktionsbolagen i media som diskuteras. Det pågår ett debattkrig mellan vissa anställda på Sveriges radio och  ledningens nya politik att lägga ut radioprogram på fristående produktionsbolag. Diskussionen har präglats av hårda ord och generaliseringar kring de nya program som startat i P1 i år. 
Men i grunden är det en ideologisk fråga – ska bara anställda på SR göra radioprogram eller kan det tillföra något att plocka in produktioner utifrån.

I praktiken så är det extremt svårt att få en anställning på SR på grund av anställningsstopp och en ganska stor del av de som producerar det som hörs i radion är projektanställda, vikarier och egna företagare som arbetar under helt osäkra förhållanden. Sida vid sida arbetar människor med samma jobb, fast under helt olika villkor. Det skapar en märklig hierarki, ett slags klassamhälle. Mediabranschen är en härd på området anställningstrygghet.
Det första man får höra som nybakad journalist är ”du vet väl att utanför den här dörren så står det en kö med hundra personer som inget annat vill än att ta över ditt jobb redan i eftermiddag”. Inget vidare förhandlingsläge…