”Allt” går naturligtvis inte att beskriva. Om det hade varit lätt gjort hade den inte varit lika bra som den är.
För att ändå försöka kan man säga att ”Allt” är som en injektion rakt in i hjärndelarna. Medan jag läser funderar jag över vad det är som händer mig under läsningen, men det är svårt att begripa. På ytan kan texten vissa gånger kännas meningslös. Andra gånger spränglärd. Ofta är det väldigt roligt. Och det är konstant intressant.
Martina Lowden skriver och ordnar verkligheten. Hon kategoriserar och skriver listor. Mycket handlar det om språket och orden. Hur bokstäver ser ut och hur de låter. Det är referenser till litteratur, filosofi, film, musik och ordböcker. Författarjaget älskar ordböcker. Den gång hon själv funderar över om hon gått för långt och tycker att hon kanske blivit för personlig är när hon skrivit av lånebokskvitton från biblioteket.
Allt filtreras till journalform, dag för dag, vecka efter vecka, 2003-2006.
Är det en roman? Dagbok? Journal? Anteckningar? En bok är det i alla fall. En snygg bok dessutom, lika tung och tjock som en bibel och med guldkantade sidor.
Jaget i boken hymlar inte. Hon vet att det är en exceptionell text hon skriver. Att hon är överbegåvad. Liknande saker har författaren Martina Lowden sagt i intervjuer. Med all rätt.
