Din kind är fårad och grå, dina ögon verkar inte se.
Din mun är tunn och säger inte alltid de ord du vill.
Dina tankar vimsar hit och dit som om hjärnan spelar ett spratt.
Men ditt hjärta är fortfarande av guld och fyllt av kärlek till livet, din kind minns vinden och solen från längesedan.
Dina ögon ser saker från en tid långt bort härifrån, din mun har så många gånger förut sagt de rätta och tröstande orden.
Inuti där ingen når, finns ett helt liv av minnen, glada och sorgsna.
Ditt huvud rymmer vishet som endast en livstid kan åstadkomma.
Du är inte sjuk, bara en lite glömsk äldre som inte glömt hur man älskar, skrattar och gråter.
Sörj inte det du kanske glömt utan gläds åt det du kommer ihåg.