Sherry kämpar för att bli fri från drogbegäret och visa att hon klarar av att ta hand om sin lilla dotter. Efter ett fängelsestraff är alla odds emot henne.
Det är en skön rytm i filmen, som en mörk betraktelse av någon amerikansk ”sing and song-writer” à la Springsteen. Gyllenhaal gör sin Sherry-figur innerligt. Men det blir för ytligt. Regissören kunde ha gjort mer av all den sorg och vrede som manssläktet orsakar, när det hela tiden vill innanför trosorna på Sherry.
