Jag skrattar när hon är tvungen att torka upp den stora fläcken på golvet i köket på fiket där vi jobbar.
– Klant, säger jag.
Men skratta bäst som skratta sist. En stund senare när jag tar fram ett salladshuvud ur kylskåpet slår jag ner en stor flaska med salsa. Och det stänker: på mitt ben, på golvet, och nästan all salsa åker ut över min fot.
Så det blir min tur att städa och till på köpet är jag tvungen att tvätta min ena sko.

Ofta är det full fart på fiket där jag jobbar då och då. Två stycken börjar sju på morgonen och gör frukostbuffé och mackor, packar upp varor, och gör sallader. Inför jul är det extra mycket att göra, men någon julstämning är det inte. Genom de stora fönstren ser vi en julgran, men annars är det trist och grått ute. Inte en snöflinga så långt ögat når. Det känns inte att det är första advent, trots att stora lussebullar ligger i en skål, och trots att det är julpynt i alla fönster.

Dörren öppnas och några byggjobbare kommer in för att käka frukost. – Finns det mer gröt, säger en av dem.
– Jajemän, säger vi och kommer ut med en kastrull mannagrynsgröt. En del dagar går mycket åt, andra blir det en del över. Medan folk tar för sig av frukostbuffén kommer två mammor med barnvagnar in. De beställer kaffe latte och en varsin macka. Jag sätter igång att skumma mjölken i lattemaskinen. Det är inte så enkelt som det ser ut. Om mjölken ser ut som badskum är det misslyckat. Är det däremot vitt och krämigt är skummet perfekt. Latten får heller inte bli för varm, utan mjölken måste vara lagom het.

I köket gör Malin mackor i snabb takt. Oavsett om det är mycket att göra eller inte så är vi som genom ett mirakel alltid klara med allt när lunchen börjar klockan elva. Även sådana dagar då vi kommer på att vi inte kokat pasta när vi ska göra sallad. Och när vi väl kokat pasta så kommer vi på att vi redan har pasta. Eller som när vi tror att vi är klara och kommer på att det är onsdag och att vi också serverar soppa.

En säkerhetsåtgärd har vi i varje fall: Att stoppa crème fraische hinkarna långt in på hyllorna så att de inte ramlar ut på våra fötter.
//Sofie