Det är inte särskilt likt mig, jag är oftast plikttrogen, tycker att det man har att göra ska göras ordentligt.
Men idag får det ge vika för min starka vilja att hinna med skärgårdsbåten ikväll. Det är inte ofta jag får chansen att åka ut två helger i rad, det är en del helgjobb också i mitt uppdrag.

Just den här helgen är det dessutom ett absolut måste att komma iväg – Max ska följa med.
Max är min ögonsten, mitt lilla tvååriga barnbarn. Det är så fantastiskt att vara farmor, att ha barnbarn är verkligen, som någon uttryckte det, livets efterrätt.

Jag återkommer med reflektioner från välfärdsdebatten, nu vill jag fortsätta att njuta av naturen utanför och tänka på Max.