Uskor med koll på kassan

– Vi räknade på hur mycket det kunde kosta att springa runt och leta efter tempar och blodtrycksmanchetter. Det kunde bli 4200 kronor på en vecka, berättar undersköterskan Ulrika Karlsson som arbetar deltid på Vibacka, ett särskilt boende för äldre.
Tillsammans med arbetskamraterna läser hon Balanskartan. Chefen beskriver det som ett tankesätt där de boende ses som kunder. Målet är att detta ska genomsyra hela verksamheten.

Dagens kurspass sammanfaller med inventeringen. Christina Andersson, också undersköterska, började tidigt i morse med att räkna tvätt. Hon vet hur mycket jobb det blir när kläder kommer fel.
Nu funderar arbetskamraterna över balans- och resultaträkning.
Några plockar fram miniräknare, den egna kommunens betalningsförmåga analyseras.
– Förut var det här bara siffror, nu förstår jag mer. Det kan göra det lättare att kräva saker som utbildning, säger Nina Källberg, undersköterska på Vibackas demensavdelning.
Tidigare har de räknat med röda, blå och gröna kronor för att förstå konsekvenserna av olika handlingar.
Balanskartan har hjälpt dem att prioritera service. Ansvar fördelas
och en tid sätts upp när något ska bli klart.

– Förr rann saker ut i sanden, nu blir det gjort, säger Christina Andersson.
Nu diskuteras målen. Handlar det om gymnastik kan det vara
bättre med ett träningstillfälle per dag än två, eftersom det senare
kan bli ouppnåeligt. Sättet att jobba diskuteras också.
– Förut var vi på rummet. Nu drar vi ihop ett gäng i matsalen,
då blir det lättare att motivera att man ska röra på sig, säger Ulrika
Karlsson.

Det nya sättet att tänka kan ge mer resurser, tror undersköterskan
Ulrika Olsson, som är processledare för Balanskartan.
– Vi kan vara med och påverka och vara delaktiga när chefen informerar. När politikerna sätter upp mål kan vi diskutera hur
vi ska klara det. Utifrån Balanskartan kan vi förklara vår situation
och ställa krav.

De boendes behov ska styra bemanningsplanen. Där det behövs mest hjälp ska det vara mest personal. Alla har fått önska sysselsättningsgrad. Fler valde att gå upp i tid, färre valde att gå ned.
Den genomsnittliga sysselsättningsgraden ökade från 75,8 till
79,3 procent.
Utifrån de boendes behov och personalens önskemål har antalet
tjänster utökats med motsvarande 2,5 heltidstjänster per år.
Vikarierna blir färre. Rörligheten mellan olika avdelningar ska öka. Och det är bara början. Balanskartan ska förbereda för omställningen när två arbetsplatser blir en. Planer finns att bygga ett nytt boende, då  kommer personalen på Vibacka att arbeta med den på Sjöängsgården.
Även om nya lokaler lockar, finns oro. Andra ser möjligheter.
– Det gör att vi kan starta på nytt. Nu har vi ett nytt arbetssätt och då är bra att byta arbetskamrater, säger Ulrika Olsson.
På vårvintern fortsätter utbildningen, då handlar det om  arbetsklimatet och den egna hälsan.