Emelie accepterade, om än motvilligt. Nu är den 22-åriga undersköterskan från Ystad en av tolv sjukvårdare i Sveriges nya internationella insatsförband, IA06, och förbereder sig som bäst för en fredsbevarande insats nånstans i världen. Med facit i hand en utveckling som hon inte ångrar.
– Jag stortrivs med livet i de gröna kläderna. IA06 är en möjlighet att få hålla på med något jag verkligen tycker om, berättar Emelie när Kommunalarbetaren träffar henne på Södra skånska regementet, P7, i Revingehed.

Emelie 2
Foto: Bonny Håkansson

Regnet piskar mot den mörkgrå asfalten. Vinden kommer i kraftiga byar och får en att önska sig långt bort från den oskyddade skånska slätten. Det är en vanlig arbetsdag för soldaterna i IA06. På arbetsschemat står SIB, eller strid i bebyggelse. Scenariot är följande: Ett okänt antal milismän har förskansat sig i en byggnad där det sannolikt även finns civila. Byggnaden ska genomsökas och milismännen oskadliggöras.
Emelie kryper ihop bakom några manshöga betongfundament i väntan på att det ska bli hennes tur. Ett par korthuggna kommandon följs av ett öronbedövande oväsen när soldaterna tömmer magasinen på sina AK5:or.

Emelie och hennes 150 kollegor i IA06 är unika. Inte sedan den allmänna värnplikten infördes för över 100 år sedan har Sverige haft ett förband av den här kalibern. Soldaterna är heltidsanställda av försvaret under två år, vilket innebär att de antingen har begärt tjänstledigt eller sagt upp sig från sina civila jobb. Generellt sett har arbetsgivarna varit välvilligt inställda. I de fall där soldaterna, av hänsyn till arbetsgivarna, inte själv valt att säga upp sig, så har ansökningarna om tjänstledighet accepterats.
För Emelie var detta inget problem. Efter examen till undersköterska och lumpen som sjukvårdare på Ing 2 i Eksjö har hon vikarierat på olika vårdavdelningar, senast på akuten i Ystad.
Inryckningen till IA06 skedde i maj förra året.
– Jag hade tur och kom in via kontakter på en vakans, berättar Emelie.
Tiden efter inryckningen har ägnats åt utbildning. Teori har varvats med praktik, primärt med fokus på strid och skjutövningar. Bara några få veckor har ägnats åt sjukvård, vilket Emelie beklagar.
– Den korta sjukvårdsutbildning vi har fått har varit bra, och har bland annat handlat om sjukdomar som förekommer i olika missionsområden, skottskador och frakturer. Tyvärr har det inte rört sig om mer än tre veckor, vilket är alldeles för lite för att upprätthålla vår kompetens, menar Emelie.

Emelies befattning kallas för Medic. Tillsammans med en sjuksköterska har hon det medicinska ansvaret på en av förbandets tre sjukvårdsbandvagnar. Hittills har det oftast handlat om enklare omplåstringar. Väl på plats i ett missionsområde ska sjukvårdsgruppen hålla sig strax bakom de tre stridande skytteplutonerna, för att där ta hand om eventuella sårade, berättar Emelie.
Revingehed ligger ett par mil öster om Lund, mitt i det skånska hedlandskapet. Delar av militärområdet är naturskyddat, fågellivet är rikt och den fritt strövande boskapen har för länge sedan vant sig vid bullrande militärkonvojer.

Vi åker från övningsplatsen mot Camp Gripen, IA06-soldaternas läger i utkanten av regementsområdet. De grå plåtcontainrarna sitter ihop tre och tre, med toalett och pentry i den mittersta. I de två yttre ryms med nöd och näppe två sängar, ett litet fyrkantigt Ikeabord och två stolar.
– Det blir oftast att man spelar kort eller läser på kvällarna. Så försöker jag träna några gånger i veckan, antingen en löprunda eller ett pass i gymet, berättar Emelie.
På hennes säng ligger en tjock bok med titeln Africa. Den ingår i de universitetsstudier som soldaterna i IA06 ska klara av parallellt med soldatjobbet. Emelie inte direkt förtjust ut när hon plockar upp boken.
– De flesta av oss är inte vana vid att plugga på den här nivån, vi är vanliga enkla skyttesoldater.
Just Afrika är en kontinent som Emelie gärna åker till. Sedan mitten av oktober ligger förbandet i beredskap, och Sudan är en av de oroshärdar som pekats ut som en första tänkbar destination. Just nu lutar det dock mer åt Afghanistan eller Kosovo, platser som Emelie inte heller har något emot.
– Jag förstår de soldater som har varit i Kosovo tidigare, att de helst vill någon annanstans. För egen del är det viktigaste att få komma iväg, var det blir spelar mindre roll.

Emelie 15

Vad är det då som lockar med militär utlandstjänst, jobbet är trots allt förenat med uppenbara risker?
Först och främst ser Emelie IA06 som en chans att utvecklas som soldat. Dessutom finns det en viktig personlig aspekt på det hela.
– Det sägs att pojkar blir män av att göra lumpen. Det lär inte hända mig, men jag lär mig mycket om mig själv, hur jag fungerar och var mina gränser går. Dessutom kommer jag att ha nytta av mina erfarenheter längre fram, de kommer att ge mig större förståelse för människor och situationer både i och utanför jobbet.
De uppenbara risker som följer med jobbet är ingenting som skrämmer Emelie.
– Risker finns överallt. Mina föräldrar är såklart oroliga, men jag har ingen egen familj att ta hänsyn och vill därför passa på att göra det här nu. Att alla i förbandet brinner för det här är en garanti för säkerheten.

Fotnot: Av säkerhetsskäl får Emelie och de andra soldaterna i IA06 inte medverka offentligt med efternamn.

Emelie

Ålder: 22
Yrke: Undersköterska och militär
Bor: Lägenhet i Ystad
Familj: Pojkvän, mamma, pappa och tre syskon
Aktuell: Ingår i Sveriges nya internationella snabbinsatsstyrka, IA06. Förbereder sig i skrivande stund för en fredsbevarande eller fredsframtvingande insats någonstans i världen.

Tre måsten:

Kompisar. Utan dem skulle livet vara skittråkigt
Mobilen. Hjälper mig att hålla kontakten med mina kompisar
Träning. Ett bra sätt att få utlopp för ilska och aggressioner