Tillvaron ställs på ända för det perfekta paret när de flyttar in i den lummiga villaidyllen. Grannarna, ett par lätt fnoskiga systrar som sköter en botanisk trädgård, utmanar deras konventioner och föreställningar. Konsekvenserna blir minst sagt genomgripande för alla inblandade.
Stundtals lyfter det verkligen, som en mustig skröna med övertoner av psykedelia och Pippi Långstrumpanarkism. Men dialogen är ofta stolpig och spänningarna mellan det hämmade och det utlevande lite för övertydlig. Klart sevärt dock, inte minst på grund av Maria Kulle som neurotisk trädgårdsmästare.