…och så levde de lyckliga i alla sina dar

Lycka är inte så intressant. I alla fall inte på film och därför skildrar inte heller filmerna  lyckan. Istället får vi konflikter, död, sorg och olycklig kärlek. Även om det i många fall rättar till sig på slutet. Få är verken som sätter lyckan i fokus rakt igenom hela storyn – eftersom det är konflikten som är intressant.
Men vad är egentligen ett lyckligt slut?
– Alla filmer bygger på en konflikt. Ett lyckligt slut kan sägas vara när den konflikten löses på ett för alla inblandade tillfredsställande sätt. De flesta filmer med lyckliga slut är också uppbyggliga på ett eller annat sätt, säger Fredrik Sahlin, som är filmkritiker.

Problemet är att det lyckliga slutet egentligen är en förbannelse. Vad rart, tänker man men
två veckor senare minns man inte hur det gick mer än att det gick bra.
Det är de olyckliga sluten man minns. Att Scarlett inte får sin Rhett kom för mig som en stor överraskning första gången jag såg Borta med vinden, men det är onekligen en välgärning för hela filmen (och den ursprungliga boken). Och att Ilsa åker ifrån Rick i Casablanca är inte bara en början på en vänskap mellan de två manliga huvudkaraktärerna. Det såg också till att filmen fick en plats i filmhistorien – vilket den sannolikt inte hade fått om hon hade stannat.
Vikten av ett riktigt happy end verkar bara bli större allt eftersom tiden går. I gamla grekiska dramer är det inte ovanligt att de flesta dör innan slutet kommer. Det skulle bidra till en sorts katharsis: att åskådarna renades av de starka känslor de upplevde.

Motsatsen ville man uppnå under Sovjettiden. Utopia skulle inte solkas av de negativa vibrationer som kunde komma ur ett olyckligt slut. Favoritbaletten under Sovjeteran var Svansjön, som dock ansågs ha ett politiskt olämpligt slut vilket helt sonika ändrades.
Idag tycks det lyckliga slutet ha blivit norm, inte minst i Hollywood. Många filmer visas för en testpublik innan premiären och det visar sig att publiken i de allra flesta fall vill ha det lyckliga slutet. Och i brist på ett lyckligt slut ett slut som återställer ordningen.
– Jag vet inte om det har blivit vanligare, min erfarenhet säger att det alltid har varit 95 procent lyckliga slut i filmvärlden. Hela Hollywood bygger på det. Möjligtvis har den svenska
filmen generellt gått mot ett mer utslätat berättande och därpå följande slut, säger Fredrik Sahlin.
Han pratar om att det upprättas en form av kontrakt mellan filmskaparen och publiken under ett besök på biografen. En enklare film med lättare konflikter signalerar att filmen är för nöjes skull och att det kommer ett lyckligt slut. Medan filmer som har mer nyanser i konflikterna också tenderar att ha mer mångnyanserade slut. De dåliga sluten är de som inte följer det kontraktet, som inte är konsekventa mot den story som har berättats.

Det finns en generell uppfattning att filmer med olyckliga eller öppna slut är lite finare och smartare än de som slutar med ett riktigt happy end. Varför är det så?
– De sitter kvar längre i psyket eftersom man ofta tvingas tänka efter lite och inte får  budskapet skrivet på näsan. Personligen gillar jag sådana filmer. På 1980-talet gjordes det
många polisfilmer i Sverige som slutade desillusionerat och uppgivet. Småtjuvarna åkte dit medan de stora skurkarna klarade sig. Som i Mannen från Mallorca – sensmoralen är att de som har alltid får mer.