1) Facket beskylls för att använda maffiametoder för att få arbetsgivare att skriva på kollektivavtalet. Hur ser du på det?

– Rätten till stridsåtgärder är grundlagsskyddad. Om de används för att få företag att skriva på ett branschavtal är det inte maffiametoder.

2) Varför försvarar inte arbetsgivarorganisationerna kollektivavtalen?

– Bland arbetsgivarna finns både företrädare för förhandlingskulturen och antifackliga nyliberaler. Huvudargumentet mot det kollektiva systemet är i dag att företagen inte tycker sig ha något att sätta emot när facket går till strid. Det problemet måste tas på allvar. Om den ena parten tror sig besegrad i förväg är systemet ur balans.

3) Tjänar arbetsgivarna på att facket är svagt?

– Nej, en stark fackföreningsrörelse kan lättare agera ansvarsfullt.

4) Hur värnar man bäst den svenska förhandlingsmodellen?

– Som man gjorde under Saltsjöbadstiden. Genom ett fortlöpande, vänskapligt tankeutbyte kan man upptäcka och åtgärda stötestenar innan de blir problem i förhandlingar.

5) Hur undviker man – eller minimerar man – antalet konflikter på arbetsmarknaden?

– Genom att sluta politisera tvistefrågor i arbetslivet. Partierna bör gemensamt säga ifrån att det inte blir någon ändring i den kollektiva arbetsrätten om inte Svenskt Näringsliv och LO enas om förslag. Parterna måste ta ansvar för spelreglerna.

6) Vad är det för bra med kollektivavtal jämfört med andra system, som lagstadgad minimilön?

– Staten bör inte reglera någonting som kan hanteras lika bra eller bättre i avtal. Ett anställningsavtal liknar inte ett kommersiellt avtal. Det är oftast tänkt att gälla under många år och måste fungera även under förhållanden som inte kunde förutses. I ett kollektivt system kan man successivt anpassa villkoren till ändrade förutsättningar. Det är ett praktiskt sätt att lösa tusen vardagliga tvister.

7) Är ”den svenska modellen” med kollektivavtal otidsenlig?

– Modellen är inte otidsenlig, men det finns otidsenliga avtal som borde skrivas om så att modellen kan fungera bättre.