Sett till region har Norrland den i särklass högsta organisationsgraden. Där är 86 procent av arbetarna fackligt anslutna och hela 90 procent av tjänstemännen. Motsvarande siffror för Stockholm är 63 respektive 66 procent.

Kommunal ligger i absolut topp vad gäller fackligt medlemskap utanför storstadsregionerna med hela 90 procent.

Bland kommun- och lanstingsanställda i Stockholm är organisationsgraden i jämförelse endast 78 procent, vilket förvånar Mats Larsson, utredare vid LO.

– Arbetsplatsernas storlek har ju en viss betydelse vad gäller organisationsgrad, ju större arbetsplats desto fler medlemmar. Så det är ju konstigt att Stockholm med sina stora sjukhus inte har fler som går med i facket.

Men Kommunal är tyvärr något svagare vad gäller medlemsvärvning i Stockholm om man jämför med tjänstemannafacken i samma sektor, säger Mats Larsson.

Anders Pettersson, ansvarig för medlemsvärvning och facklig utbildning i Kommunal menar att det krävs långsiktig planering för att på allvar vända den här utvecklingen.

– Det här är ett gemensamt fackligt problem som vi naturligtvis är medvetna om. Jag tror att en av nycklarna till problemet handlar om att exempelvis informera i skolorna. Vi måste nå unga människor som får alldeles för lite information i dag om vad ett fackligt medlemskap faktiskt innebär, och det måste genomföras med en framförhållning på kanske fem till tio år. Att bara sätta igång med massiva värvningskampanjer tror jag inte leder inte till någon hållbar förbättring.

En annan del av förklaringen till stockholmarnas låga intresse för att gå med i facket ligger i att arbetsmarknaden ser lite annorlunda ut i Stockholm jämfört med riket i övrigt. Färre är anställda inom tillverkningsindustrin och fler jobbar inom handel och privat service, som har betydligt lägre organisationsgrad.
Där finns också störst antal tillfälliga anställningar och korta deltider.

Men att stockholmarna ligger på sofflocket vad gäller fackligt medlemskap kan inte endast förklaras med arbetsmarknadens struktur.

– Det finns helt enkelt en oförklarad post, en ”stockholmsfaktor”, säger Anna Fransson utredare vid LO.

Det är alltså inte helt enkelt att finna en orsak till vad som gör att stockholmare har en mer passiv attityd till facket än löntagare i övriga riket. Men Mats Larsson tror även han att ungdomarnas ovilja till facklig anslutning drar ned genomsnittet.

– Det är betydligt större genomströmning på arbetsplatserna i Stockholm. Fler är korttidsanställda ungdomar som väntar med medlemskap i facket tills de är mer etablerade på arbetsmarknaden, säger Mats Larsson.

Kvinnor är i högre grad än män fackligt organiserade, vilket till stor del beror på den stora andelen kvinnor inom den offentliga sektorn.

– Även inom handel dominerar kvinnorna och en motiverande faktor för att organisera sig fackligt i de här sektorerna är de låga lönerna, säger Mats Larsson.

Lönerna kan också ha en viss betydelse för skillnaden i organisationsgrad mellan stad och land. Inkomsten för löntagare i Stockholm, Göteborg och Malmö är i genomsnitt högre än för motsvarande arbete utanför storstadsregionerna. Med större stad följer högre lön och kanske mindre motivation att gå med i facket.

Läs mer och ta del av rapporten på : www.lo.se