Kan en bok med 300 sidor frågor och svar från ett språkprogram i radion verkligen vara en av årets bokflods bästa julklappsidéer?
Svaret efter att delvis ha sträckläst ”Språket” måste bli ja absolut, om än inte för alla. Ett visst intresse för svenska krävs nog.
När började folk egentligen säga ”trigga”? Och är det okej att säga ”levla” när man byter nivå i dataspelet? Och varför förstår ingen när jag frågar mina barnbarn om de råkar vägen till skolan?
Och får man verkligen börja meningar med ordet och? Vi avslöjar inte svaren här.
Fast svaret på den sista frågan är ja. Där är professor Andersson övertygande.
För oss som har tagit för vana att stiga upp tidigt på söndagmorgnar för att lyssna på halvtimmesprogrammen i P1 varifrån frågorna i boken är hämtade, är det här faktiskt ren njutning. Möjligen har göteborgaren Lars-Gunnar Anderssons subtila humor svårare att nå fram i tryckt form. Detsamma gäller programledaren Anna Lena Ringarps envisa nyfikenhet som får lyssnaren att vilja bräcka alla med den omöjliga frågan.
Bäst är boken när det handlar om nutidsspråk. Andersson är språkliberal och boken känns modern, här finns exempel ur språket som jag aldrig hört talas om, för att de bara ännu används av mycket unga och språkpåhittiga svensktalare.
Kanske Språkets höjdpunkt är när frågan äntligen ställs:
”Om man upprepar ett fel i språket, blir det då rätt?”. Det blir ett långt svar som säkert irriterar en hel del gamla självutsedda språkpoliser i landet, för Andersson säger Ja! Om än med reservationer.
