Han var sagans prins på den vita springaren. Men han var gift och hade tre barn, berättar Katarina. För tio år sedan började de jobba natt på röntgenavdelningen på Södersjukhuset i Stockholm. Hon som undersköterska, han som sjuksköterska.
Nu ser de varmt på varandra och skrattar ofta vid köksbordet i den röda tegelvillan i Handen.
Första ljuset i adventsstaken har tänts. Och det lyser fortfarande om Ove och Katarina som är gifta sedan sju år och heter Lindborg.

Att det strålade så om dem avslöjade dem.

– Innan jag förstod att jag var kär i Katarina fick jag höra det ryktesvägen, berättar Ove.

Han drar på svaret och ler lite när han berättar om sitt första intryck av Katarina, en liten söt tjej som pratade mycket. Hon däremot tyckte att Ove var småskum, han skrattade åt sina egna skämt. Men när de jobbade flöt det på. Katarina hämtade patienter och gav Ove bildplattor. Han tog röntgenbilderna.

– Det funkade bra, vi kunde läsa varandra, säger Ove.

Ingen av dem minns riktigt hur det började. Kärleken kom smygande, berättar Ove.
Båda hade förhållanden. Men förälskelsen gick inte att hejda. Det var hur härligt som helst.
Ove ler, det glittrar när han tittar på Katarina. Känslan finns kvar. Då var det komplicerat. En kväll stämde de träff. Båda pirriga av kärlek.
Katarina ville veta om Ove menade allvar. Det gjorde han.

På jobbet låg de lågt, ville klara upp privatlivet först. Snart förstod de att snacket gick. Katarina tog upp det med chefen som inte såg några problem. En del arbetskamrater tyckte
det var spännande med en romans. Andra tyckte att det var jobbigt när något hängde i luften.
Ville ha rent spel, ville inte bli indragna i något innan Ove och Katarina rett ut sina privatliv. Kanske fick moraliska aspekter vissa arbetskamrater att reagera negativt.
För att höja stämningen bjöd en arbetskamrat hem de närmaste i nattgänget för att prata. Sedan funkade det bättre.
Folk har alltid en åsikt. Flest frågor kom på personalfesterna, berättar Katarina.

Någon tanke på att byta jobb fanns inte. När de gift sig kunde de pussas inför gamla kollegor, nyanställda visade de hänsyn.
Ibland hände det att de berättade för patienterna.
Hade de grälat hemma kunde de vara proffsiga på jobbet.
Arbetsuppgifter har de diskuterat som om de vore vilka kollegor som helst. När Ville föddes för fem år sedan började Ove att jobba dag.
Då blev det mer jobbsnack hemma. Ibland fick vi tänka på att prata om något annat, säger Katarina.
Hon kan sakna att de inte längre jobbar tillsammans. Sedan ett år reser Ove i norra Europa för att sälja bild- och administrativa system för röntgenavdelningar.
Nu längtar de efter varandra.

LÄS MER:

Motion är bra mot stress och nedstämdhet