De svettas – och älskar det
-- Jag springer och håller på för att jag ska må bättre
under den tiden jag lever.
Skolvaktmästaren Rejne Pettersson torkar svetten ur pannan under ett byte i innebandymatchen. Han skulle inte vilja vara utan den där svetten.
Det är torsdagskväll, klockan är fem i ett vintrigt Borgholm. Staden ligger tyst. Men i den nyrenoverade gympahallen i Victoriaskola när det inte tyst. Sju kommunanställda tjejer och killar i åldrarna 29 till 63 gör allt för att få in innebandybollen i målet. De springer, tacklas, dribblar, skjuter, jublar, svär. Det blir 3-3 i matchen.
– Det är mål! Den är inne!
– Bara för att jag gick ut, suckar Rejne.
Han är en av eldsjälarna i gänget. Har hållit på med idrott i hela sitt liv, spelat högerinner i IFK Borgholm i division fyra. Varvade ner i Byxelkrok och idag är han tränare för ett juniorlag.
– När man kommer hem efter bandyn halv sju, då sätter jag mig i soffan och öppnar en pilsner.
Då mår man gott.
Rejne brukar också gå ut och jogga efter arbetet. Och han utnyttjar den timme i veckan som
de anställda i Borgholm fritt får använda till friskvård.
– Om det är ett jävla liv i skolan en dag, då tar jag min timme och går ut och springer. Då går det av en. Man blir renad, vet du.
Så lätt är det inte för alla. Undersköterskorna Ylva Andersson och Linda Sagemark jobbar båda på ett demensboende. Precis som Rejne Pettersson har de rätt att vara borta en timme från jobbet för att motionera.
– Men det går inte. Man kan inte gå en timme tidigare, för då fattas det folk, säger Ylva.
Hon är rätt ny i innebandygänget, men det märks redan att hon kan bli farlig. Att hon började beror på Linda.
– Hon tjatade rätt länge… Nu tycker jag att det är jättekul.
När hon inte spelar innebandy brukar hon simma, cykla, eller powerwalka.
– Det här är mer skoj, det andra gör man för nyttan.
Linda beton ar att det är viktigt att röra på sig när man har ett jobb med så mycket tunga lyft som de har.
Själva orsaken till att innebandygänget
ses så här är att det i Borgholms kommun finns en livaktig personalförening. De anordnar bland annat kulturresor för de anställda och så gör de alltså detta: lånar ut gympahall och klubbor och sen är det bara att komma.
– Ingen blir arg om man inte vinner. Det är ju en lek, säger Mikaela.
Hon är den enda som inte är anställd av kommunen.
Annars finns här sjuksköterskor, socialsekreterare, alkoholhandläggare och lärare. Och så då kommunalarna: skolvaktmästare
och undersköterskor.
På planen rasslar målen iväg. Det hinner bli 15-14 innan timmen har gått.
Rejne ler. Han vet att det bara är en halvtimme kvar tills han sitter där i soffan och njuter.
LÄS MER:
