Svenska folket deppar, i alla fall alla som
röstade till vänster om alliansen.
Sosseväljarna har förlorat framtidstron,
vilket rentav kan påverka konjunkturen.
Vem vågar spendera pengar som kanske
behövs för sämre tider? Det är en ödets
ironi att bortröstade statsminister Göran
Persson (s), för sent, via Ams, får sina prognoserom kraftig jobbtillväxt bekräftade.
Plus 175 000 jobb i år och lika många 2007!
Något alliansen säkert kommer att ta åt sig
äran av, trots att det är den tidigare regeringen
som bäddat. Den öppna arbetslösheten ligger nu
på 5,4 procent (fast med alliansens räknesätt ligger den kvar på 20 procent, undrar om de byter metoder nu…)

När denna årets sista KA når er läsare är det bara några dagar kvar till julafton. Antagligen har riksdagen i samma veva, den 20 december, tagit beslutet om försämringarna
av a-kassan, trots de kraftiga protesterna.
A-kassebeslutet tas på hundraårsdagen av den
svenska modellens födelse:

undertecknandet av den så kallade decemberkompromissen från 1906.
I denna erkände arbetsgivarna LO som arbetarnas företrädare. Facket fick svälja formuleringen om arbetsgivarnas ”rätt att leda och fördela
samt fritt anställa och avskeda arbetskraft”.
Välfärdsstaten växte sedan fram i Sverige under 1930-talet, under ledning av den socialdemokratiska socialministern
Gustav Möller. Samhället skulle skapa trygghet
och säkerhet för medborgarna, ”en välfärdsstat”. ”Hela folket skulle i arbete”, skrev han i en broschyr 1934.
Arbetsmarknads- och arbetslöshetspolitikens huvuduppgift var att så snabbt som möjligt återföra arbetarna till marknaden. Detta var den så kallade arbetslinjen, ett uttryck
som började användas redan på 1920-talet. ”Hela
folket i arbete” blev också en s-märkt valparoll i Sverige, liksom i Norge från 1920-talet. Nu är den kapad av moderaterna, i alla fall på papperet. Snacka om varumärkesintrång!

De närmaste fyra åren förvaltas välfärdsstaten av en regering som hittills lagt sig i högerfilen med förslag som slår hårt mot just dem med risk för det utanförskap de
säger sig vilja bekämpa.

Nästa år går Kommunal och de andra LO-förbunden ut i avtalsförhandlingar om lönerna. Arbetsgivarna låter fientligare än på länge. Pallar den svenska förhandlingsmodellen för allianstrycket? Ja, om parterna vill. Både
fack och arbetsgivare måste värna modellen och sin självständighet gentemot regeringen, oavsett färg.
Enda sättet att öka LO-medlemmarnas trygghet i hårda tider är starka fack med så många som möjligt bakom ryggen.