Fattigdom är vad många tänker på först när Indien
kommer på tal. Per J Andersson vill ge en annan bild. De fattiga, tiggarna, slummen finns med i hans bok, men mest av allt berättar han om medelklassen. Indiens medelklass har växt från 150 miljoner till 300 miljoner sen början av nittiotalet. Det är folk som har det ganska bra, som bor i hyresrätt och pendlar till jobbet med buss.
Per J Andersson intervjuar författare, journalister, musiker, fotografer, bankanställda och egenföretagare som berättar om allt från arbete till kärleksbekymmer och heminredning.
50-åriga Nalini sa upp sig från ett trist bankjobb och har nu ett eget företag som ordnar Tupperware-partyn.
–Livet har blivit snabbare, säger Nalini, men jag gillar när det går fort. Fast vi pratar mer i telefon och umgås mindre med släkten förstås.
Han träffar också Dipali, en ogift kvinna som bor ensam och försörjer sig själv — helt
otänkbart för inte så länge sen. Men när hon gifter sig vill hon helst att hennes föräldrar ska hitta en man åt henne. De är nog bättre på det, tror hon.
Per J Andersson har gjort många resor till Indien, den första 1983. Han har sett hur landet har förändrats, den moderna tekniken har stormat in och dragit med sig kaffelatte-ställen och ölpubar. Mellan alla möten med människor
tar han upp ämnen som Indiens historia, inrikes- och handelspolitik, språkfrågan och religionen. Han berättar personligt, levande och begripligt.
Per J Andersson tar också upp globaliseringen, och anser att den i första hand är bra för Indien. De fattiga tjänar mer på de industrijobb som flyttas till Indien från Europa, än de tjänar
på att slita på åkrarna.
”Moderna Indien” är en hoppfull bok. Per J Andersson tror att Indien kan nå ett välstånd
som liknar västerlandets och ändå bevara den indiska kulturen.
