Vi hittar Gertrud Johansson i en liten skrubb i den k-märkta gamla skolan i Enebyberg. Hon pratar i telefon, bläddrar i en pärm och beställer hem varor. ”Allt är klart” ropar Katrin Värttö. En trappa ner i personalrummet är det dukat med kaffe och Prinsesstårta.

— Hon är värd tusen tårtor, förklarar Katrin som är 28 år och kommer att ta över husmorsjobbet en vecka senare. Gertrud började jobba som 13-åring och har ett helt liv av tungt arbete bakom sig. Det har gett henne en del fysiska krämpor, men hon har också haft ett tungt ansvar, och ibland burit jobbet med sig hem.

Katrin Värttö och Petra Andersson tar också för sig av tårtan. De är Gertruds arbetskamrater på skolan och ett lag som trivs
ihop.

— Gertrud får alla att känna sig välkomna, hon bjuder på sig själv och är så varmhjärtad, säger
Katrin. Det enda som bekymrar mig är att hon är så mån om andra att hon försummar sig själv. Gertrud berättar hur det var i skolmåltiden i
slutet av 80-talet.

— Jag började som springvikarie och var nervös
varje gång jag klev in på en ny skola. Men jag
blev alltid väl mottagen. Det har alltid varit ett bra kamratskap bland oss som arbetar i köken. Vi har julfester och studiebesök och går på mässor, vi är kanske 40 allt som allt.

För snart tre år sen blev Gertrud övertalad att ta över husmorssysslan och klarade det med glans. ”Förstås”, säger Katrin. Jobbet har förändrats mycket under åren.

— Nu för tiden måste vi dokumentera allt vi gör, hela tiden ha koll på temperaturen, hur vi städar och annat, säger Gertrud.

Den gamla skolan är charmig, men köket är inte så praktiskt att laga bortåt 600 portioner i. Det är trångt, många tunga lyft, för få kylar och frysar, och just nu fungerar duschen som kapprum. Men nu lämnar Gertrud de bekymren för barnbarnen, skidåkning och svampplockning, sportlov i Österrike.

Egentligen hade hon velat jobba lite till, men nacke och axlar sa ifrån.

— Vi kommer att sakna dig! säger både Katrin och Petra mellan tårttuggorna.

— Men jag kan tänka mig att rycka in om det blir kris, om någon blir sjuk, tröstar Gertrud.