Det verkar som om din son lätt kommer i bråk utan att egentligen vilja det? Han längtar nog efter att få vara med kamraterna, men kanske vet han inte hur han ska förhålla sig och hamnar då lätt utanför. Balansen mellan närhet och avstånd, att vara med eller utanför, är inte så lätt i hans ålder då mycket förändras. Det händer mycket i relationer och i kroppen.
Han behöver hjälp med att klara det och det visar han nog genom att vara besvärlig.

När det är som bråkigast är det inte så mycket idé att ta upp saker och ting med sonen. Men jag tror att det är viktigt att ni varje dag pratar en liten stund om hur det är hemma och i skolan och att du inte klagar på honom. Då hamnar han bara i försvar. Säg att du vill hjälpa och att du tycker om honom. Försök intressera dig för sådant som intresserar honom.
Hans pappa finns ju i närheten. Det är viktigt att sonen får träffa sin pappa och att han får stöd av båda föräldrarna. Jag tycker du ska berätta för hans far att sonen har det lite jobbigt just nu.
En sport eller fritidsaktivitet kan också vara värdefull. Där kan sonen få vara med och lära sig ”spelregler” i ett annorlunda sammanhang. Kanske scouterna kunde vara något?