Det här är
en sällsam sorgebok
av Joan Didion
om året efter
hennes mans död.
Med skarpögd
blick söker hon
den rationella delen
av döden. Information är kontroll
och hon verkar få en vila i att
söka fakta i vetenskapen. Mot detta
står hennes irrationella magiska
tänkande. Hon vill inte kasta
bort hans tofflor för vad skulle
han då sätta på sig när han kommer
tillbaka? Det handlar om vetskapen
om att man till slut måste
släppa taget om sorgen och leva
vidare.
