Exilen

Det ständiga fängelset

Skiljd från den egna kroppen

De egna orden

Den egna tanken

Allt

– en gång brann jag

var min egen strålande stjärna

mitt eget flammande ljus under himlarna –

Sjung så;

förkolnad och utan minnen

ingen mer gryende morgon

med milslånga stigar av äventyr

Sjung så;

smutsbrun afton på en perrong

fylld av lokomotiv med

brutna vingar av is

Sjung så;

ljus är stulet mörker

och ingen himmel

någonsin mer

Sjung så vackert ändå.