Tioåriga Winnie och hennes familj tillhör resandefolket på Irland och de bor i en husvagn
i en avskrädeshög till industriområde i Dublins utkanter. Handlingen är inget annat än familjens gråsunkiga vardag med snatteri och limsniffning, utan rinnande vatten. Skådespelarna är resande som spelar karaktärer nära sina egna och filmen
känns dokumentär. Det är lågmäld vardagsrealism som vapen, riktat mot ett modernt samhälle som behandlar sina egna barn som sopor.