”Once in a lifetime”. Så beskriver 33-åriga Sari Sarlin, som bor i Esbo utanför Helsingfors, känslan att kunna stanna hemma med vårdnadsbidrag. Hon har tre barn mellan ett och fem år och tänker stanna hemma så länge hon får med bidraget, tills den minsta fyller tre.

Tidigare har hon arbetat som barnsköterska, men hon har inget fast arbete att gå tillbaka till även om hon ibland hoppar in och jobbar någon helg på sin senaste arbetsplats. Hon säger att hon inte tänker så mycket på hur det blir sen. Även om hon konstaterar att inhoppen lika mycket har att göra med att inte bli bortglömd som att få extra pengar att shoppa lite kläder för.

— För mig är det här och nu. Jag tycker verkligen om att vara hemma — det är fantastiskt. Det kanske är sista barnet och det handlar om så kort tid i livet. Jag kommer att ha mycket tid att jobba sen. Visst är det ett hårt arbete ibland, men man kan träffa vänner på dagarna och slipper stressa på mornarna.

Finland har haft lagstadgat vårdnadsbidrag i över 15 år. Här är föräldrarnas valfrihet helig.

Forskare menar dock att valfriheten är en kvinnofälla och pekar på försämringar för kvinnor på arbetsmarknaden och på mer traditionella könsroller. Medan föräldrarna tycker att modellen är bra — fler än hälften av alla finska mammor är hemma med vårdnadsbidrag när deras barn är över två år.

I Finland finns till skillnad från i Sverige ingen politisk debatt om modellens för- och nackdelar. Den så kallade valfriheten är helt accepterad.

Men faktum är att kvinnornas position på arbetsmarknaden försämrats. De tillfälliga jobben för kvinnor i barnafödande ålder har blivit fler. Och den så viktiga valfriheten handlar för många kvinnor inte om att vårdnadsbidraget finns som ett alternativ till barnomsorg, utan som ett alternativ till arbetslöshet.

Glappet mellan högutbildade och lågutbildade kvinnor har blivit större. Det är kvinnor med fast jobb som kan välja. Och det är högutbildade kvinnor som främst väljer att gå tillbaka till arbetet efter föräldraledigheten. Många har ingen valmöjlighet när föräldraledigheten tar slut efter 10 månader. De har att välja mellan a-kassa eller vårdnadsbidrag.

Niina Lipponen är 21 år och nybliven mamma till Jerry. Tillsammans med pappa Iiro Perenkari bor de i en nybyggd trea strax utanför centrum i Hyvinkää, en mindre stad i södra Finland.

Hemma vid sitt köksbord berättar Niina att hon tidigare arbetat inom restaurangbranschen. Hon var timanställd även om hon i praktiken jobbade heltid. När hon blev gravid fick hon inte fler timmar. Efter att ha varit arbetslös en tid fick hon en tillfällig anställning som städare, ett jobb som tog slut i samband med förlossningen. Efter föräldraledigheten med Jerry har hon inget jobb att gå tillbaka till.

Niina Lipponen hör till den grupp kvinnor i Finland som använder vårdnadsbidraget mest. Hon är ung, lågutbildad och utan anställning. Men i Niinas fall kommer statistiken inte riktigt att stämma.

— Jag skulle definitivt stanna hemma i tre år om vi hade råd till det, men pengarna räcker inte. Det är inte hållbart ekonomiskt. Så jag tänker börja studera om ett drygt år. Jag vill läsa till undersköterska.

Både Niina och Iiro tycker att systemet med vårdnadsbidrag är bra. De tycker att det är för många barn och för lite personal på dagis. Men de önskar att bidraget vore högre. Redan nu under föräldraledigheten behöver de hjälp från föräldrarna för att klara sig.

— Felet med systemet är att det blir svårt för unga kvinnor att få fasta jobb. Faktumet att de kan bli gravida gör att de får tillfälliga anställningar så arbetsgivarna kan slänga ut dem sen när de blir med barn, säger Iiro Perenkari.

Niina tycker att det borde finnas ett starkare skydd för gravida kvinnor på arbetsmarknaden, även om de inte har ett fast jobb:

— När jag jobbade inom restaurangbranschen märkte jag ju att de manliga kollegerna fick fasta jobb medan tjejerna inte fick det. Men det började jag tänka på först när jag själv fick gå när jag blev gravid, det kändes rätt taskigt.

Anita Haataja är doktor i social politik och har undersökt hur vårdnadsbidraget används och vilka konsekvenser det fått. Hon säger att det finns bevis för att arbetsgivarna är mer försiktiga med att ge kvinnor i barnafödande ålder fast anställning. Med vårdnadsbidraget är många kvinnor borta från arbetsmarknaden under en lång tid. Många hinner också få ytterligare barn innan de återkommer från hemmet.

— Det har blivit en kvinnofälla. Nu har den här modellen verkat hos oss i 15 år och det verkar som den har förändrat de finska kvinnornas attityd. Många har en uppfattning att det är bättre för barnen att de är ”goda mödrar” — att det är bättre att de är hemma med barnen än att de arbetar. Det värsta med vårdnadsbidraget är att det inte alls lockar män, det är en signal att barnen är kvinnors ansvar, och det är det farligaste, säger Anita Haataja.

Hon menar att hela systemet förmedlar synen att det är mamman som tar hand om barn och pappan som tjänar pengar. Värderingarna har blivit mer traditionella.

Anna-Maria Malinens tre barn mellan fem och ett år larmar och stojar i lekparken i ett höstvackert Esbo tillsammans med Sari Sarlins barn. De är väninnor, har tre barn var, arbetar båda som barnsköterskor och Anna-Maria tänker som Sari vara hemma med sin minsting fram till treårsdagen.

De konstaterar att könsrollerna har förstärkts i deras båda familjer sedan de stannade hemma med barnen. Men de har inget emot det.

— Jag vill vara hemma, jag vill inte ge bort den möjligheten till min man. Och han vill gärna att jag ska vara hemma för när jag jobbar skift är jag helt frånvarande. Nu finns det mat på bordet när han kommer hem, han behöver inte städa så mycket eller laga någon mat. Han gillar det, säger Anna-Maria Malinen.

Hon tror att hennes man Lasse förstår hennes hemarbete. Han har varit hemma i en månad med barnen, och två av de veckorna var hon ute och jobbade.

— Jag tror att det största problemet är att jag inte förstår hans arbete och vilken plats det tar. Att jag blir sur när han inte kommer hem den tid han har sagt…

Sari Sarlin tycker att hennes relation till maken Teemu har förändrats sedan hon slutade arbeta:

— Det är stor skillnad nu. När han kommer hem från jobbet vill jag prata om allt och umgås medan han är trött och vill läsa tidningen. Så är det. Det är lite svårt att förstå varandra när man lever så olika liv. Jag försöker städa, diska, tvätta och allt annat medan han är på jobbet så vi kan göra roligare saker när han är hemma.

Forskaren Johanna Lammi-Taskula arbetar på Stakes, ett statligt forskningsinstitut där hon tittat närmare på vårdnadsbidragen. Hon tycker att det mest problematiska med vårdnadsbidraget är just det som Sari och Anna-Maria beskriver. Att det leder till skilda världar för män och kvinnor. Hon tycker också att systemet nedmonterar den modell som de nordiska länderna varit så stolta över och kända för — med två föräldrar som båda arbetar och tjänar pengar trots att de fått barn.

— Man kan säga att den modellen är på väg bort. Det finns en helt ny grupp av kvinnor som kallar sig hemmamammor och som identifierar sig helt med mammarollen, det hade vi inte tidigare. Vårdnadsbidraget är så litet och kvinnorna som stannar hemma blir väldigt beroende av mannens inkomst, säger Johanna Lammi-Taskula.

Hon menar att det också leder till att mannen hamnar på ytterkanten i familjelivet. Men understryker att riskerna för kvinnor är mycket större:

— Det handlar om försämrade möjligheter på arbetsmarknaden, svårare att få fast anställning och lägre lön eftersom arbetsgivaren räknar med extrakostnader för lång frånvaro. Och vid skilsmässor eller separationer blir den ekonomiska risken större för kvinnan om hon varit hemma.

FAKTA:

• Finlands vårdnadsbidrag är uppbyggt kring flera olika bidrag. Bidraget för ett barn under tre år är 2 770 kronor i månaden. Har man fler barn under tre år tillkommer 790 kronor för varje barn per månad. För syskon som är över tre år men under skolåldern tillkommer 475 kronor per månad.

Därutöver kan man få ett vårdtillägg beroende av familjens storlek och inkomster, det uppgår till högst 1 580 kronor per månad. Flera kommuner betalar dessutom ett extra tillägg till föräldrar som stannar hemma med vårdnadsbidrag.

• I Finland går det att arbeta även om man får vårdnadsbidrag. I princip kan båda föräldrarna arbeta, huvudsaken är att de inte utnyttjar barnomsorgen.

• Vårdnadsbidraget används i princip enbart av kvinnor, mindre än fyra procent av männen har använt bidraget de senaste åren.

• En av tio mammor går tillbaka till arbetsmarknaden när föräldraledigheten (10 månader) är över.

• Den vanligaste tiden att vara hemma med vårdnadsbidrag är tills barnet är 18 månader.

• 53 procent av kvinnorna är hemma med vårdnadsbidrag när barnet är över två år.

• 42 procent av kvinnorna är hemma med sina tvååringar utan en fast anställning att gå tillbaka till.

• Bland unga, lågutbildade kvinnor är 60 procent hemma med vårdnadsbidrag när deras barn är över två år. Av kvinnorna med akademisk utbildning är mindre än en tredjedel hemma när barnen är över två år.

• En lag om vårdnadsbidrag har funnits i Finland sedan 1985, men gällde från början inte alla familjer. Sedan 1990 finns ett generellt vårdnadsbidrag för vård av barn under tre år. Pengarna för bidraget går via kommunernas budget för barnomsorg. Andelen som stannar hemma har varierat, men den största förändringen har skett bland arbetslösa kvinnor som stannar hemma i högre utsträckning nu än tidigare.