Du tar upp en klassisk situation. Utan att kanske veta det och utan att naturligtvis vilja det, blir du en person som möjliggör för din man att fortsätta dricka. Detta därför att det kan ske utan större problem eller obehag för honom. Det är tvärtom du, som får lida. Vad har hållit dig kvar i relationen i nästan 40 år, trots att du mår dåligt av att han är påverkad och tycker det är mycket jobbigt när han går ostadigt och sluddrar?

Vad innebär det att du slagit näven i bordet? Är det att hota lämna honom, men sedan inte fullfölja när han ändå druckit?
Du kan inte få honom att sluta dricka (ditt och barnens eventuella tjat har han gjort sig döv för) utan det är ett beslut han själv måste ta, kanske via insikt om vad han annars kan förlora.

Kanske du nu till slut kommit till en punkt då du börjat ta större hänsyn till dina egna behov och känslor. Ditt rop på hjälp kan tyda på det. Det tror jag i så fall kan hjälpa dig i att ta ställning till om du kan och vill fortsätta som förut.

Din man kommer med största sannolikhet inte att ta första steget till förändring. Det hänger på dig! Lycka till!