Okej, jag har snott historien från den kanadensisk-brittiske journalisten Carl Honorés bok ”Slow”, och från början är det en serieteckning. Men visst säger det en hel del om hur vi lever våra liv.

Tänk efter, när såg du senast någon bara sitta och titta ut genom bussfönstret?
Eller prata med sin stolsgranne? Nej, tid är pengar och måste därför utnyttjas maximalt i alla lägen. Min resa till och från jobbet är värdefulla minuter, som bäst används till att läsa ifatt i tidningen, få lite gjort på den bärbara datorn eller avverka några jobbsamtal med hjälp av mobiltelefonen.

Det kan så klart verka rationellt och effektivt. Men tidskapplöpningen har sitt pris i form av utbrändhet, fetma och i det stora perspektivet även miljöförstöring (för att hålla tempot förbrukar vi naturtillgångar snabbare än naturen kan återskapa dem). Och frågan är så klart om vi verkligen använder tiden sådär rationellt som vi tror. I Storbritannien ägnar till exempel föräldrar idag dubbelt så lång tid åt att ta hand om e-posten som att leka med sina barn. Var det verkligen så det var tänkt?

I dag växer slow-rörelsen runt om i världen. Från Italien kommer Slow food, en motkraft mot snabbmaten och idé om att det vi äter bör odlas, tillagas och njutas lugnt och avspänt. Rörelsen för inbromsandet av tiden (Society för Deceleration of Time) vänder sig till den Internationella olympiska kommittén
med förslaget att dela ut medaljer till de långsammaste idrottarna. I USA växer en ny pedagogik fram, Slow schooling, långsam inlärning. Och hollywoodstjärnor som Julia Roberts, Gwyneth Paltrow och Cameron Diaz
har hoppat på den nygamla trenden – stickning.

Samma motrörelse fanns faktiskt när industrialismen slog igenom på 1800-talet. Då krävde fackföreningarna mer fritid (en rättighet som sedan 1948 är inskriven i FN: s mänskliga rättigheter), stressade stadsmänniskor sökte lugnet i naturen och den engelska Arts and crafts-rörelsen slog ett slag för hantverket.
Det är återigen dags att dra i handbromsen vänner. Tiden är inne för en livsstilsrevolution. Hemligheten bakom det goda livet är nämligen precis det Slow-rörelsen förespråkar, att leva i tempo giusto – rätt hastighet.