LO:s avtalssekreterare Erland Olauson trycker på att skillnaderna i lön mellan kvinnor och män inom samma yrke och avtalsområde är väldigt liten för arbetare (LO-fackens medlemsområden).

– Den stora skillnaden är att ju fler kvinnor det finns inom en sektor desto lägre är lönen.

Han menar att det gapet måste minska. Men hur det närmare kommer att påverka LO:s kommande avtalskrav ger han inget besked om:

– Men man måste acceptera att kvinnodominerade områden får något mer utan att andra ska kompensera sig. Annars klarar vi inte att lösa problemet. Det är en fråga som diskuteras på löntagarsidan. Sedan vill väl arbetsgivarsidan också ett ord med i laget.

Löneutvecklingen 2005 visar att kvinnor i genomsnitt fick något högre procentuell löneökning än män:

Kvinnor 3,0 procent 620 kronor

Män 2,6 procent 650 kronor

Det speciella med LO:s lönerapport är att man jämför arbetargrupperna med tjänstemannagrupperna. Förra året, liksom under de senaste åren, har tjänstemännen fått ut mer. Detta trots att de centrala löneavtalen för arbetare slutits på högre nivåer.

Enligt Olausson beror det på att de högre tjänstemännen, med direktörerna som tätkarlar, tagit för sig.

– Att svenska verkställande direktörer beviljat sig höga löner ser man i våra siffror. Det syns också att deras närmaste medarbetare har fått höga lönelyft, säger han.

Han tar Svenskt Näringslivs ordförande Michael Treschow som exempel på hur direktörerna tar för sig samtidigt som man manar löntagarna till återhållsamhet.

– När han höjer sitt arvode med 50 procent blir han ju inte speciellt trovärdig.

Svenskt Näringsliv hävdar att forskning visar att ökad lönespridning leder till ökad produktivitet som både löntagare och företagen vinner på. Erland Olausson håller inte med:

– Ser man på verkligheten har Sverige hittills haft en snabbare produktivitetsutveckling än övriga Europa. Samtidigt har vi haft, som de ser det, en väldigt sammanpressad lönebild med relativt höga löner för de lägst avlönade.

Han påpekar att många tjänstemän har liknande villkor som arbetarna. Och de har inte fått mer, ibland mindre än arbetarna.

– Det visar sig också i att SIF säger att det måste till en kraftig höjning av lägsta lönen.

Kvinnors löner är i Sverige i genomsnitt 83 procent av männens löner. Skillnaderna är störst inom privata sektorn och bland tjänstemän, 77 procent.

Bland arbetare i landstingen (Kommunals område) tjänar kvinnorna i genomsnitt 100 kronor mer än männen.

Räknar man bort effekten av att kvinnor och män har ofta har olika typer av jobb är löneskillnaden mellan könen bara 2 procent.

Och det är inom det privata näringslivet som den är störst, 4 procent. I kommuner och landsting tjänar kvinnorna (yrkeseffekten borträknad) 1 procent mer.

Tittar man på månadslönerna, exklusive tillägg, inom kommunals blir resultat för 2005 så här:

Kvinnor i landsting 18 000 kr

Män i landstingen 17 900 kr

Män i kommunerna 17 700 kr

Kvinnor i kommunerna 17 100