Jag tycker att du mellan raderna uttrycker ett missnöje över din livssituation. Samtidigt blundar du för den och drömmer om bröllop med barnen som tärnor.

Det är mycket du ifrågasätter i relationen, men kanske gör drömmen om en harmonisk familj att du ibland tränger undan det du inte trivs med.

Är giftermål så viktigt att din sambo blir till en irriterande bifigur som dock är nödvändig för ”skådespelets” genomförande?

Din beskrivning av familjen får mig att tänka på en sträng, bestämmande pappa och fyra (!) barn som måste lyda. Det är inte du och din sambo som gemensamt bestämmer utan enbart han, tycks det.

Kanske måste du tydligt visa vad du tycker och tänker om hans styrande i familjen för att ni ska kunna komma fram till en punkt där ni kan respektera både er själva och varandra. Lycka till!