Medellönen för utlandsfödda är i genomsnitt 2000 kronor lägre än för anställda födda i Sverige, visar en ny LO-rapport. För födda i Afrika, Asien eller Sydamerika är medellönen närmare 4000 kronor lägre i månaden.

– Lönerna påverkas mycket av klass men även av tiden i Sverige. Det har ett klart samband, särskilt bland arbetarna där lönerna är lägst bland dem som invandrat senast, säger Mats Larsson, löne- och välfärdsenheten på LO som skrivit rapporten.

Han har tittat på hur löneutvecklingen ser ut över antal år i Sverige (för utlandsfödda över 18 år) respektive antal år som ”vuxen” (svenskfödda över 18 år). Det visar att det tar cirka 20 år innan man som utlandsfödd arbetare når samma lönenivå som en arbetare född i Sverige.

När rapporten ”Lön efter födelseland” talar om ”medellön” räknas alla löntagare – det tas inte hänsyn till ålder, hur länge man har arbetat eller antal år i yrket.

Slutsatsen blir att klass, yrke, vilken sektor man arbetar i och antalet år boende i Sverige förklarar stora delar av löneskillnaden. Men trots att rapporten betonar det kvarstår en löneskillnad på 3-4 procent bland både arbetare och tjänstemän.

– En del av det kan vara lönediskriminering samtidigt som underlaget är begränsat. Vad det beror på ges inga svar på. Men ska man diskutera diskriminering är det inom ramen 3-4 procent, säger Mats Larsson.

Bland arbetare (som har ett yrke som organiseras av ett LO-förbund) har utlandsfödda i genomsnitt en medellön som är 900 kronor lägre i månaden än för svenskfödda. Inom offentlig sektor är skillnaden 700 kronor. Majoriteten av alla anställda som är utlandsfödda har arbetaryrken.

Skillnaden mellan tjänstemän är mindre, men även där har födda i Afrika, Asien och Sydamerika klart lägre löner.

– Att lönen utjämnas med tiden visar att kollektivavtalen reglerar lönen på ett sätt som motverkar diskriminering. Problemet med våra kollektivavtal är att de utlandsfödda ofta kommer in på de lägsta lönerna. Deras kunskap och erfarenhet från hemlandet räknas inte, säger Erland Olauson, LO:s avtalssekreterare.

Erland Olauson tror att det är rekryteringsfasen som ligger till grund för en stor del av diskrimineringen. Utlandsfödda diskrimineras i anställningsögonblicket eller får inte en anställning som motsvarar kunskap och erfarenhet.

– Slutsatsen blir att vi måste få avtal som reglerar hur rekryteringen ska gå till, hur kravspecifikationerna ska se ut. Det här är kontroversiellt, det är ett område som arbetsgivarna slagit vakt om att facket inte ska lägga sig i. Men fackligt inflytande är en metod för att minska utrymmet för diskriminering, säger Erland Olauson.

Från LO-håll vill man alltså ha större inflytande över rekryteringsprocessen med tydliga och adekvata krav för lediga tjänster. Men det handlar också om att hamna på rätt lön när man väl får en anställning. ”Att facket blir bättre på att bevaka och aktivt delta i lönesättningen” som Erland Olauson uttrycker det.

Har införandet av individuella löner förstärkt skillnaderna mellan utlandsfödda och svenskfödda?

– Ja. Men de ska inte behöva lämna utrymme för godtycke, säger Erland Olauson.

I rapporten framhålls att osäkerheten kring hur stor diskrimineringen är gör att det är skillnaden i sysselsättning och arbetslöshet mellan utlandsfödda och svenskfödda som egentligen är mer allvarlig.