Du beskriver en relation där du inte unnar dig en pojkvän som är tillåtande mot dig utan någon som är sträng och förbjudande. Det verkar som om du får betala ett högt och villkorat pris för ert förhållande.

Din pojkvän har varit tydlig med att er relation inte kan existera om du träffar dina vänner och använder alkohol, för då gör han slut. Samtidigt beskriver du mycket starkt hur din kropp skriker efter att följa med dina vänner ut och hur känslan av att vara fångad i hemmet förstör kärleken. Du kastas mellan två världar som du har behov av, men där den ena världen (den med din pojkvän) inte kan acceptera den andra (med dina vänner som du också behöver för att känna dig hel.)

Du respekterar att han inte smakar alkohol, men han respekterar inte att du vill gå ut och ta några glas med vänner några gånger om året. Gång på gång lurar ni varandra att tro att ni är och står för något annat än vad som sedan visar sig vara fallet. Det är som om ni inte kan se alla sidor hos varandra. Jag tycker din pojkvän har rätt i att du står vid ett vägskäl och måste välja.