Utbyggnaden av hemtjänsten kompenserar inte för de senaste årens minskning av äldreboenden. Totalt har antalet äldre som får stöd minskat med ett par procent.

Utvecklingen varierar dock över landet, medan somliga kommuner dragit ner på äldreomsorgen har andra byggt ut en del.

– Det finns också påtagliga brister i planeringen av vad som krävs för att kunna bo kvar hemma, liksom samordningen mellan landstingens hälso- och sjukvård och den kommunala omsorgen, säger Christer Neleryd, chef för äldreenheten vid Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen kritiserar kommunerna för att personalomsättningen är för hög.

– Det begränsar kvaliteten inom vården.

Rapporten kritiserar kommunerna för att vården och omsorgen om de äldre blir alltmer ”standardiserade serviceinsatser” medan kvaliteten och det sociala innehållet sätts i bakgrunden.

När kommunerna ställer upp mindre måste anhöriga och närstående ta ett större ansvar.

– Men trots det är deras inflytande i vården och omsorgen begränsat.
Kommunerna kritiseras också för att ofta inte ge äldre det stöd de har rätt till.
– I allt för många kommuner finns stora skillnader mellan bedömd tid att utföra beviljade insatser och utförd tid, konstaterar Socialstyrelsen.

När kommunerna skär ned får sjukvården allt mer att göra. Landstingens kostnader för de äldres sjukvård har ökat med 7 procent medan kommunerna skurit ned med 2 procent. Men de gamla som kommer in på sjukhusen får stanna där allt kortare tider.

Vårdplatserna inom geriatriken har skurit ned med 26 procent 2000-talet. Olika operationer, exempelvis för starr, fortsätter dock att öka.

Socialstyrelsen sänder också en signal till regering och riksdag:

– De nationella målen för äldrepolitiken måste konkretiseras så att de är möjliga att följa upp, skriver verket.