Antalet kommuner och landsting som kräver villkor enligt kollektivavtal har ökat kraftigt jämfört med 2002 då Kommunalarbetaren gjorde en liknande undersökning. Då var det 7 procent som ställde kravet, nu är det 52 procent.

Vid den socialdemokratiska partikongressen i november förra året framfördes starka krav om villkor enligt kollektivavtal vid upphandling av tjänster. Det skrevs in i partiets politiska riktlinjer. Kongressen antog ett särskilt uttalande för att markera hur viktigt detta krav är.

Men det är bara drygt hälften av de socialdemokratiskt styrda kommunerna som lever som partiet lär.

Skillnaden är liten mellan kommuner och landsting som är styrda av socialdemokrater respektive moderater när det gäller att kräva villkor enligt kollektivavtal. Bland s-kommunerna är det 55 procent och bland m-kommunerna 52 procent som ställer detta krav vid tjänsteupphandling.

Det är färre som ställer sociala krav på entreprenörerna. Knappt en fjärdedel av kommunerna och landstingen, 23 procent, ställer sociala krav vid tjänsteupphandling. Det ska jämföras med 9 procent år 2002.

EG:s upphandlingsdirektiv nämner möjligheten att till exempel kräva att entreprenören anställer långtidsarbetslösa, funktionshindrade eller de som behöver arbetsplatspraktik under sin utbildning.

Bland exemplen som nämns i svaren på enkäten finns krav om arbetsuppgifter för funktionshindrade, anställning av underrepresenterat kön, flerspråkig personal och skyldighet att ta emot praktikanter.

Andra kommuner kräver förbud mot barnarbete, jämställdhetsplan och antidiskriminering enligt de lagar som förbjuder negativ särbehandling på grund av kön, etnisk bakgrund, livsåskådning, ras, sexuell läggning eller funktionshinder.

Andra exempel på sociala krav är rätt till fackligt arbete på betald arbetstid och att personalen garanteras anställningstrygghet med bibehållna löne- och anställningsförmåner om nuvarande entreprenör byts ut mot någon annan.

Enkätsvaren visar att det finns en stor osäkerhet om vilka krav som är tillåtna att ställa vid upphandling. Till exempel skriver inköpschefen Tommy Alhag i Kiruna:

”Vi ställer inga krav som riskerar skattebetalarna skadestånd vid process efter tilldelningsbeslut. Små kommuner kan ej agera piloter för att få prejudikat. Dylika krav kommer att ställas när rättsläget är helt klart. Innan önskemål på krav börjar ställas skall det vara helt klart från högsta instans, dvs. EU.”

Det finns även ett motstånd mot att ställa fackliga eller sociala krav vid upphandling. Inköpschef Agneta Norman i Ängelholms kommun tycker att det räcker med att kräva att entreprenörerna ska följa de lagar som finns. Hon skriver att:

”Jag har svårt att se varför vi som upphandlande enhet ska blanda oss i och tvinga företagen/anbudsgivaren ge långtidsarbetslösa förtur till lediga jobb-jag ser inte kopplingen till offentliga upphandlingar. Jag tycker att upphandling blivit en ”slaskhink” för många frågor/krav som borde hanteras via lagstiftning, fackliga företrädare eller på annat sätt. Det kan inte vara rimligt att via upphandlingar, kontrollera alla dessa olika krav, som om de ska ha någon effekt också måste följas upp att de efterlevs.”