Kvinnliga arbetare mest utsatta i arbetslivet
Arbetsmiljön har försämrats drastiskt de senaste åren. Hårdast drabbade är kvinnliga arbetare. Det visar en ny LO-rapport.
Klass- och könsskillnaderna är stora när det kommer till arbetsmiljö. Redan 1991 hade kvinnliga arbetare den sämsta arbetsmiljön. Nu har de fått det ännu sämre, samtidigt som gapet till andra grupper har ökat.
LO:s rapport ”Arbetsmiljö 1991-2003 – Klass och kön” bygger på nära 40 000 intervjuer och redovisar den upplevda arbetsmiljön. Den visar att arbetarkvinnor konsekvent missgynnas av sämre villkor i arbetslivet. Kraven på dem har ökat samtidigt som deras möjlighet att påverka arbetet minskat.
För kvinnor inom offentlig sektor och inom industrin har förändringen varit enorm, enligt rapporten. Färre har möjlighet att påverka arbetstakten, färre kan ta korta pauser och fler har ett enformigt arbete.
– Det här är kvittot på de strukturförändringar som gjordes på 1990-talet när 90 000 arbetstillfällen försvann inom offentlig sektor. Det är en utmaning för arbetsgivarna att ta det här på allvar. Vården producerar egentligen sina egna vårdfall, säger Kommunals ordförande Ylva Thörn.
Rapporten pekar på flera försämringar:
Möjligheten för kvinnliga arbetare att påverka villkoren i arbetet har minskat drastiskt. 2003 kunde enbart en tredjedel göra det, medan hälften hade den möjligheten 1991.
o Andelen kvinnliga arbetare som anser att arbetet är påfrestande tungt har under samma tid ökat från 44 till 52 procent.
o Kvinnliga arbetare är också mest utsatta för våld och hot. I offentlig verksamhet ökade andelen under tidsperioden från 29 till 36 procent.
o Fler svarar också att de är trötta, håglösa, har värk i armar och axlar. Bland kvinnliga arbetare uppgav 48 procent att de var trötta och håglösa 2003, att jämföra med 33 procent 1991.
Inom offentlig sektor är bakgrunden främst underbemanning. Samt att det förebyggande arbetsmiljöarbetet har avstannat.
– Nu ska vi utbilda 10 000 skyddsombud under tre år för att de ska bli bättre på att bevaka arbetsmiljön. Men det är arbetsgivarna som visar de största bristerna – chefer med arbetsmiljöansvar visar större brister än våra skyddsombud, säger Ulla Lindqvist, LO:s andre vice ordförande.
I en debattartikel i Dagens Nyheter riktar Ulla Lindqvist tillsammans med Ylva Thörn och IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven ett antal krav på landets arbetsgivare. Kraven handlar om att arbetsgivarna måste:
* anpassa bemanningen och ge de anställda trygga anställningsformer
* öka de anställdas inflytande i hela verksamheten – i allt från budgetarbete till arbetstidsförläggning och anställningsgrad
* arbeta systematiskt med arbetsmiljön och samarbeta med skyddsombuden och företagshälsovården
* satsa på utveckling av de anställda och låta alla lära nytt och vidareutbildas
* följa arbetsmiljölagen och avtalen